Inlägg publicerade under kategorin Jobb - arbete - kneg

Av Stig Olsson - 12 februari 2015 05:37

Riksdagen plenisalen 2006



Bertil LindqvistHur ser det ut idag? Vart är vi på väg? Det är välkänt att många länder idag anser sig ha demokrati, medan många andra inte ens anser att de har det. I världens icke demokratiska länder kämpar majoriten av befolkningen, ofta med livet som insats för att landet skall bli en demokrati. Demokrati är inte för något land en given gåva, utan alla länder måste kämpa för att bli en demokrati och för att hålla demokratin ren och skyddad från alla hot.

 

Det finns länder där man kan bestraffas med 1000 piskrapp och 10 års fängelse för att man uttryck sin åsikt om demokratin.


När Benjamin Franklin som 1787 fått uppdraget att upprätta den amerikanska Konstitutionen, en dag lämnade Independent Hall kom en kvinna fram och frågade:

”Mr. Franklin, vilken statsform har ni givit oss”?

Franklin svarade:

”Ni har fått en republik, – om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal priviligierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall får våra barn också göra det.”

Man kan med fog ställa sig frågan om alla de så kallade demokratierna har en demokratisk inriktning och finns de över huvud taget. Korruptionen är mycket utbredd och Sverige kan inte ens med heder hävda, att det är ett av de minst korrumperade länderna i Europa.

 

I vår grundlag står det att: ”All makt utgår från folket.” Kan vi verkligen säga att den gör det? Vi har allmänna val, men det hade man å andra sidan också i Sovjetunionen. Då var det väl ingen här i Sverige, så när som en handfull kommunister som ansåg att Sovjetunionen var en demokrati.

 

Skulle jag fara med osanning om jag sa att vi erbjuds att rösta på ett antal oligarker, blivande oligarker och dess lobbyister. Att partierna är så lika att vi inte ens har en riktig opposition. Frånvaron av opposition är det som är signifikativt för gamla Sovjetunionen och andra diktaturer.

 

Bröd och skådespel åt folket Om vi bara följer den Romerske Kejsarens direktiv, så är största andelen av svenskarna ganska nöjda med att matas dokusåpor och propaganda. Vi har ett oerhört starkt propagandamaskineri som består av två jätteaktörer Bonnier och Schibsted media group. (källa Mediakollen) Inom denna grupp finns en censur som gör att den svenska staten inte behöver bry sig om att ha en egen. Författare, forskare och journalister censureras och ges, om de inte har rätt åsikter, ingen plats i de medier som finns.

 

Kända författare och journalister som t.ex. Marcus Birro, kastas obönhörligt ut från den offentliga scenen (Läs Expressen där Bonnier är den dominerande ägaren) källa Mediakollen.

 

Professor emeritus Bo Andersson vid Göteborgs Universitet, har bl.a i sin IDP-rapport 2008:9 Demokratins värden sagt:

”Det demokratiska samhällets värdegrund rymmer en begrepps- och teorivärld som kräver dialog, reflektion och problematisering. Genom att hålla diskussionen om begrepp och teorier, knutna till en relevant empiri, vid liv minimeras risken för att begreppet värdegrund blir ett rov för exploatering, ett honnörsord utan mening, möjligen i propagandans tjänst.

Det kritiska tänkandet och den konstruktiva, reflekterande diskussionen kan ses som värdegrundens kärna och livsnerv, och den diskussionen förankrar begreppet i andra begrepp som aktualiserar teorier och teoretiker.”

Vår demokrati i förfall

När jag själv varseblev att det finns ett reellt hot mot själva demokratin, som är långt mycket större och allvarligare än det hot som kommer från terrorism, nazism, kommunism, rasism och diskriminering så känner jag mitt ansvar att engagera mig och göra vad jag kan för att göra svenskarna medvetna om detta stora men för flertalet okända hot och vakna upp från sin ”Törnrosasömn.”

 

Benjamin Franklin sa:

”Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade.”

Hur har vi det i Sverige? Är det inte just så att vi har ett fåtal privilegierade oligarker som styr och ställer i landet och avstår inte ens från att använda Joseph Goebllbes propaganda nummer för att skydda och befästa sin makt.

 

Nyamko Sabuni sa i sitt installationstal i Sälen att:

”Det talade ordet gäller.

Våldet finns som ett inslag i allt för många sammanhang. I idrottens svans, på skolgårdarna, på fester, i restaurangköer men också i nära relationer. Fotbollsligor som gör upp om mötesplatser för att slåss, en bomb som sprängs utanför en åklagares hem, en ung man misshandlas till döds av jämnåriga. Den ökande våldsanvändningen är inte sällan även ett hot mot demokratin.”

Nej, Nyamko Sabuni. De ovan uppräknade hoten är givetvis mycket oroande och förhatliga, men dessa hot har vi lång tradition att hantera. Vi har lagar som ska hantera detta och polis och domstolar som med varierande framgång vilja och kunskap, ska utföra sitt uppdrag. Det går inte så bra alltid, men de finns i alla fall. Det är ett av demokratins verktyg. Det är bara att se till att de fungerar.

De lagliga övergreppen

Det hot mot demokratin som jag ser som mycket större och allvarliga än de ovan nämnda,och där har vi inget skydd eller försvar, varken av lagstiftning eller av rättsväsende.

 

Det består i att en klick av människor i den övre delen i den sociala skalan, kan agera utanför Sveriges lagar och regler och begå grova brott mot enskilda och samhället som sådant och el sällan med benägen hjälp av rättsväsendet, sina nätverk, samtliga myndigheter inklusive alla tillsynsmyndigheter, läkare, företag och banker. Att detta är verklighet har jag sett en mängd exempel på och alla exempel kan visa upp helt vattentät bevisning. Detta är det stora hotet mot demokratin.

Jämförelse med Ryssland

I en fransk dokumentär, som visades i svensk TV för en tid sedan, visades det hur oligarkerna i Ryssland, med hjälp av korrupta myndigheter och domare kan stjäla en hel fabrik, sparka hela personalen och riva hela den lönsamma fabriken och sedan få det att se helt laglig ut genom den korrupta domarens olagliga utslag.

Storbanken HSBC gömmer ohederliga svenskars pengar

Denna ryska metod, som vi alla förfasas över, (det händer ju i Ryssland), används fullt ut även i Sverige, exat på samma sätt. Enligt oligarkins metoder görs detta under en falsk slöja att demokratis värdegrunder och lagar följs och att allt görs i det fördolda för att inte väcka kritik och opposition. På detta sätt kan de redan rika kriminellt berika sig själva, med handräckning av vissa av våra statliga tjänstemän och samtidigt totalt ödelägga oskyldiga och försvarslösa människors liv. Man har många metoder att i det fördolda begå vidrigheter mot enskilda medborgare.

 

I härskartekniken finns en mycket stark metod nämligen att nonchalera och förringa sitt brottsoffer och lämna honom utan någon uppmärksamhet. Ett mycket vanligt sätt är att diskriminerande kalla sitt brottsoffer för ”rättshaverist” Detta ord, som det inte går att översätta till något annat språk, (vad jag har konstaterat) är till för att lämna och göra brottsoffret rättslöst.

Demokratins dubbla agendor

Vi har i Sverige olika agendor beroende på vem du är. Uppdrag granskning som via svensk public service ibland törs sticka ut hakan mot oligarkerna, visade nyligen hur man i Åkersberga kommun har olika regler beroende på om man heter Douglas eller något annat.

 

När den stora Skandiaskandalen inträffade och försäkringsbolaget Skandia var tvungen att byta till IF, var såväl vår public service och domstolarna mycket förtegna. Idag kan jag i och för sig läsa om skandalen, men det finns väldigt lite publicerat om vad som hände med direktörs och styrelsebovarna.

 

Man kan läsa att förre finanschefen Ulf Spångberg har förlikats och avstått 45 miljoner av sin pension. (Källa Nyhetsportalen.se)

 

Ola Ramstedt åtalas av Christer van der Kvast (enlit GP) och döms till två års fängelse (enligt realtid.se)

 

Skandias förre vd Lars-Eric Petersson ställdes inför rätta 4 gånger. En riktig rättshaverist skulle man antagligen ha kallat honom om han inte varit just Skandias förre VD. Efter 3 år blev han till slut helt frikänd. Hans kamrater i Skandias styrelse Lars Ramqvist och Bengt Braun förnekade sedan i domstolen all kännedom om det stora bonusutfallet. (Källa Fokus)

Fawlty Towers

På något sätt känns det som om man hamnat mitt i ”Pang i Bygget” där Manuel säger ”I know nothing, absolutely nothing”.

 

I samma fars kan såväl Fredrik Reinfeldt, som inte kände till Sveriges största affär och styrelsen i Skandia ges bra roller. Miljarder är borta, men ingen vet någonting.

 

Blev någon i Skandiaskandalen verkligen straffad?

 

Jag har letat och letat men inte funnit något. Kan någon upplysa mig om huruvida någon i Skandiahärvan verkligen blev straffad? Vilket fängelse satt de på osv?


Nyamko SabuniDetta är det verkliga hotet mot demokratin. Vad har vi för skydd för denna antidemokratiska kraft? Ingen så vitt jag vet.

 

Det värsta är inte onda människors ondska, Utan goda människors likgiltighet som är hotet mot demokratin.

 

Vad kan vi göra åt saken?

 

Det vi inte bara kan göra, utan också måste göra, är att lägga Mr Benjamin Franklins ord på minnet förstå vad demokrati betyder och agera därefter.

”Ni har fått en republik om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall, får våra barn också göra det.”

Som den store kinesiske rorsmannen sa: ”All förändring börjar med insikt”

Text: Bertil Lindqvist


http://newsvoice.se/2015/02/12/demokrati-ar-inte-gratis

ANNONS
Av Stig Olsson - 6 februari 2015 05:58

iStock_000001673068XLarge



Runt om i Grekland startas det initiativ som bygger på omtanke. Tillsammans skapar människor nya spelregler för landets framtid.


Genom att starta självhjälpsinitiativ för att tillhandahålla gratis hälsovård, reparera gatubelysning och övervaka offentliga utgifter kämpar unga greker mot eurokrisen. En ny, oöverträffad gemenskapsanda växer fram för att tackla svårigheterna som kommer på grund av nedskärningar och reformer.


Det finns en fråga som Mary Karantza har funderat på ganska länge och hon ställer den igen denna augustieftermiddag. Men den här gången ställer hon den högt. Frågan lyder: Vad skiljer Grekland från resten av Europa?

Varför beter sig greker olikt tyskar? Varför lever de, i åratal, tanklöst över sina tillgångar, förvägrar staten skatterna som de är skyldiga och kastar sina sopor i stora containrar utan att sortera ut det som går att återvinna även om de vet att det tas till illegala soptippar?


Karantza sitter i sitt ljusa, loftliknande kontor i Psirikvarteret, nära Aten city. En stålgrind med porttelefon begränsar tillträde till byggnaden. Missbrukarna i området började nyligen injicera en blandning spetsad med batterisyra, säger


Karantza. Det gör dem oberäkneliga.


Den 33-åriga designern, som bär en svart jerseyklänning, ställer inte de här frågorna för att hon vill rada upp ovänliga klichéer om greker. Tvärtom, säger Karantza, hon gör det för att det är dags att göra sig av med klichéerna. Hennes kontor fungerar som ett laboratorium. Hennes experiment handlar om att bygga det grekiska civila samhället. Karantza och andra som henne är pionjärer i en ny rörelse.

 

Behandlade ”som omyndiga barn”


För Karantza representerar krisen en möjlighet till förändring. Hon och Stephania Xydia, 26, grundade den icke-statliga organisationen Imagine the City. Den är både ett koordineringskontor för medborgarinitiativ och en sorts omskolningsprogram, med syftet att förbättra förvaltningen i städer och byar.


Mary Karantza och Stephania Xydia


Grekerna, säger Xydia, har aldrig lärt sig att delta i och forma det offentliga livet. ”Regeringen behandlade oss som omyndiga barn, och de flesta var nöjda med det.” Xydia växte upp i Luxemburg och studerade vid ett universitet i England. Hon återvände till Aten 2011 efter att ha sagt upp sig från sitt jobb som managementkonsult i London. Hennes föräldrar var inte glada åt det. ”Vad ska du göra i Aten?” frågade de. Förändra saker, svarade hon.


Nu håller hon och Karantza lokala myndigheter runtom i Grekland på tårna. Med hjälp av Imagine the City, kan greker lättare utbyta information, bland annat rapporter och statistik. Som ett resultat är det inte längre lika lätt för borgmästare att bygga nya stadshus eller bytorg som ingen behöver – förutom de lokala tjänstemännen som tilldelar sina vänner byggnadskontrakten.


Saker och ting har börjat förändras i Grekland under de senaste månaderna. Människor gör mer än att strejka, orera och kasta yoghurt i protest. Till följd av krisen tar en ny gemenskapsanda som saknar motstycke form. Det finns nu en civil motståndsrörelse med andra mål än att bara förespråka en specifik grupps intressen.


I Thessaloniki, bestrider människor inte bara den planerade privatiseringen av stadens vattenledningsverk, utan har även bildat ett kollektiv och skickat in ett eget anbud. Rörelsen kallas ”136” eftersom alla som är en del av den skulle behöva betala 136 euro om anbudet accepteras.


På halvön Chalkidiki protesterar plötsligt greker mot ett kanadensiskt företags och en grekisk byggmagnats planer på exploatering för en guldgruva. Att skydda miljön har aldrig varit en särskilt grekisk dygd.


Vad händer i landet, och vad har flugit i grekerna?

 

Staten var fienden


Det är inte nödvändigtvis en fråga om mentaliteter, säger Karantza. ”Om en grek lever i Danmark, beter han sig så småningom som en dansk, betalar skatt och återvinner. En tysk som bor på Peloponnesos å andra sidan, slutar att betala sin vattenräkning – för han får den endast sporadiskt och för att ingen frågar om det.”


Varje lands spelregler avgör hur människor beter sig i ett samhälle, säger Karantza. Och under lång tid var staten i första hand en fiende för de flesta greker. Gemenskapen saboterades närhelst det var möjligt. Det började med politiker som utan skrupler fyllde sina fickor och slutade med taxichaufförer, och några av de problemen kvarstår än idag. Och ingen brydde sig.


”Andra nationer har institutioner. Vi har hägringar,” skrev författaren Nikos Dimou 1975 i sin aforismsamling On The Misfortune Of Being Greek

Under krisens sjätte år är till och med de skenbara institutionerna i förfall. Hälsovårdssystemet har näst intill kollapsat.


Den nationella hälsomyndigheten är skyldig sina kreditgivare mer än två miljarder euro. Och staten själv är skyldig den privata ekonomin cirka sju miljarder euro.

 

Inga pengar över till korruption


Det var de gamla spelreglerna som ledde Grekland in i krisen. Den politiska klassen må ha fastställt reglerna, men nästan alla upprätthöll dem. Nu är spelet över och det finns inga pengar kvar till fakelaki och rousfeti, korruption och nepotism, två grundläggande principer i det grekiska politiska livet fram tills nu.


Plötsligt finns det rum för dem som vill skapa nya regler, och som vill ha förändring och mer samarbete. Under de senaste tre åren har ungefär 3 000 initiativ grundats runt om i Grekland. De har alla samma mål: att göra saker bättre än tidigare. Det finns matkooperativ, stadsdelsträdgårdar, sociala apotek och grannhjälpsprogram för fattiga.


”I årtionden, var en BMW utanför dörren och en Miele tvättmaskin i badrummet allt som betydde något för oss,” säger Andreas Roumeliotis, tidigare journalist som har sammanfattat det unga grekiska civila samhällets satsningar i en ny bok som heter I Can Do it Without the Euro. Titeln är inte en referens till en återgång till valutan drachme, utan till vetskapen att Grekland är en rik nation, även utan BMWs, eftersom det är ett bördigt land.


Roumeliotis, 52, har förlorat jobbet nio gånger under de tre senaste åren. Han brukade programleda en show på den statliga radion ERT tills premiärminister Antonis Samaras stängde stationen från den ena dagen till den andra.


Journalisten bor nu på Kreta och skapar ett socialt nätverk. Med start i september hoppas Roumeliotis samla alla sociala rörelser i landet under en webbadress, enallaktios.gr Det kommer då bli möjligt att söka den nya infrastrukturen för solidaritet, från soppkök till second hand-klädaffärer, på Google Maps.

 

En bytesekonomi


”Vad vi behöver göra nu är egentligen regeringens jobb,” säger Roumeliotis. Men regeringen är slut, både finansiellt och moraliskt. Detta är inte nödvändigtvis dåliga nyheter. Men nationen genomgår ett ganska brutalt uppvaknande.


Bara på Kreta finns det nu fem alternativa valutor. För somliga ersätter tjänster euron som en form av betalning, men den riktiga valutan är tillit. Om en snickare behöver en advokat, till exempel, så gör han en stol i gengäld för hans juridiska råd.


Det finns kaféer i Aten där när en gäst betalar för sin cappuccino samtidigt betalar för en främlings så att människor som inte har råd ibland kan gå på kafé. I Thessaloniki kan teaterbesökare betala biljetterna med mat.

Om den grekiska solidariteten hade en ikon skulle Giorgos Vichas vara en trolig kandidat. Den 55-årige kardiologen driver en klinik i ett fabrikstillverkat hus på den gamla flygbasen Elliniki i de södra delarna av Aten. Han arbetar gratis liksom 90 andra läkare och nästan alla specialiseringar inom medicin finns representerade. Medicinsk utrustning, sängar, stolar och läkemedel – allt är donerat. Vichas och hans kollegor tar inte emot pengar.


Giorgos Vichas


I nästan två år nu, har de verkat som ersättare för staten som inte längre kan garantera den mest basala vården för sina medborgare för att de i sin tur inte längre har råd med hälsoförsäkringar.


Varje månad passerar upp till 3 000 patienter väntrummet som ser ut som en provisorisk busstation, och antalet patienter fortsätter att öka. Vid en första anblick är kliniken en symbol för de svårigheter greker går igenom. Men den är också bevis på en ny samhällsanda.

 

Krisen tar fram det goda i grekerna


Förr kände han inte någon som skulle ha deltagit i ett gemensamt projekt utan att få betalt för det, säger Giorgos Vichas. ”Jag trodde aldrig att ett samhälle som var så ytligt så länge kunde agera med sådan enighet.”

Det enda som betydde något för människor fram tills krisen, säger Vichas, var deras egna familjer och deras välmående. Och nu, fastän de är mindre förmögna, är grekerna mer sympatiska och medkännande. Krisen tar fram det goda i grekerna.


Mary Karantza och Stephania Xydia, de två kvinnorna bakom Imagine the City, använde sitt nätverk till att montera 200 lampor på en obelyst gata i centrala Aten förra vintern. Folk kom från stadens alla håll för att hjälpa till, och var och en tog med en lampskärm. Kampanjen väckte så stor uppmärksamhet att Coca-Cola erbjöd sig att bli sponsor.


Borgmästaren skickade ett tackkort till de två kvinnorna.


Staden har länge försökt att göra cityområdet, idag mestadels en hemvist för flyktingar och drogmissbrukare, beboeligt igen. Karantza och Xydia uppnådde mer med de nya lamporna än specialenhetstyrkorna som inrikesministern regelbundet använder. Nya affärer har öppnat längs med gatan, det ordnas tangofester en gång i veckan och studenter vill bo där igen.


Det är framförallt yngre människor som vill ha förändring och som arbetar hårt för att åstadkomma den. Äldre greker lärde sig aldrig hur de skulle göra det. De vande sig vid att leva i ett system i vilket kopplingar till inflytelserika personer var viktigare än utförande. Grekiska föräldrars innerligaste önskan för sina barn var länge att de skulle få jobb inom den offentliga sektorn.


Medan krisen kanske inte har förändrat föräldrarna så mycket, har den tydligt förändrat deras barn. ”Många söker fortfarande efter en frälsare inom politiken, någon som kommer att livnära dem,” säger Karantza.

Hon har många gånger övervägt att lämna sitt land. Tills nyligen delade Karantza sitt kontor med två modedesigners. En av dem bor nu i Los Angeles och den andra i Berlin. ”Det finns så många möjligheter att åstadkomma förändring,” säger hon. ”Vi kan inte flytta.”


De två kvinnorna lanserar sitt nya projekt under hösten. Den här gången ligger deras fokus inte på städer utan på den nationella statsmakten. De planerar ett slags konstitutionskonvent som de kallar Poleita 2.0 De uppmanar alla som vill något nytt för Grekland att deltaga. Giorgos Vichas, kardiologen, har tackat ja till att vara en del av det.


De vill verkligen ändra spelreglerna.


http://goodnewsmagazine.se/okategoriserad/unga-grekland-gar-samman-att-bekampa-krisen/

ANNONS
Av Stig Olsson - 5 februari 2015 22:07

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (fp) Foto: Pressbild

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (fp) Foto: Pressbild
 

BRYSSEL I en intervju publicerad på sitt eget Youtube-konto påstår den folkpartistiske europaparlamentarikern Cecilia Wikström att flyktingarna som kommer från Syrien är mycket mer välutbildade än svensken. – Någonstans är det här en debatt som håller på att gå fullständigt överstyr, säger Wikström.


Intervjun, som görs av europaparlamentarikerns egen pressekreterare, handlar om det rådande läget i Mellanöstern och de flyktingströmmar som uppstått i dess kölvatten.

 

Cecilia Wikström tycker att man ska vara väldigt försiktig med att peka ut de människor som tvingats fly, och att man i debatten om flyktingmottagandet inte ska sätta gränser eller ens prata volymer.


Europaparlamentarikern erkänner att Sverige tar emot en stor andel av världens flyktingar, sett till övriga Europa – men att då exempelvis Libanon tar emot ännu fler behövs problematiken ses i en vidare kontext, menar hon.


Enligt Wikström kan man heller inte kräva att få veta vad som hänt med den svensk-eritreanske medborgaren Dawit Isaak, samtidigt som man vill stänga gränsen för andra eritreaner.


– Någonstans är det här en debatt som håller på att gå fullständigt överstyr, säger Wikström.

 

Vill sänka standarden för flyktingarna


Invandringen kostar, och för att ha råd med den i fortsättningen föreslår folkpartisten att man sänker standarden för de flyktingar som kommer till Sverige. Idéerna är inte helt nya, tankesmedjan Migro har länge argumenterat i en liknande linje.


– Bara man räddar liv, bara man ger människor möjlighet att få en ny chans i livet, förklarar europaparlamentarikern.

Slutligen menar Cecilia Wikström att en stor del av flyktingmottagningen även är en investering för Sverige. Detta eftersom så många av de som kommer hit redan är välutbildade.


– Om vi på något sätt fattar att de som kommer, att många av syrienflyktingarna är mycket mer välutbildade än svensken i gemen, till exempel, säger folkpartisten.


Hon avslutar intervju med att påpeka att systemet där Sverige och Tyskland tar emot flest flyktingar är haltande, men att stängda gränser inte löser några problem på sikt.



http://nyheteridag.se/cecilia-wikstrom-fp-syriska-flyktingar-mer-valutbildade-an-svenskar/

Av Stig Olsson - 5 februari 2015 10:55

Detta är det varmaste året sedan mätningarna började”. ”Trenden är att det blir allt varmare”.


Detta är ungefär vad man emellanåt kan se och höra i våra etablerade medier. Detta är nyheter om den s.k ”globala uppvärmingen” (om vädret är väldigt varmt när rapporten kommer) eller ”klimatförändringar” (om det råkar vara väldigt mycket snö eller väldigt kallt på somrarna). Och eftersom det är nyhetsmedierna som säger det här måste uppgifterna vara sant, eller hur? För nyhetsmedierna berättar ju bara vad experterna säger, och dessa måste ju veta sanningen eftersom de är experter, inte sant…?


Går man i denna tro, då kan man ”köpa” allt som Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kommer med. Och dessvärre gör väldigt många det. Som t.ex påståendet att 2014 var det varmaste året någonsin på jordklotet sedan man började mäta temperaturerna. Och att det är mänsklighetens fel eftersom vi släpper ut växthusgaser. Därför måste vi ge politikerna makt att förhindra att vi släpper ut dessa ”gifter” (Vissa politiker kallar koldioxid för ”gift” vilket inte växtligheten på jorden riktigt håller med om).


När jag hör mainstream media basunera ut att experterna konstaterar att ”jorden bara blir varmare och varmare, och nu är det varmare än någonsin”, blir jag nyfiken på om detta är sant.


En annan person som inte bara nöjer sig med att undra, utan även tar reda på fakta, är den pensionerade revisorn Paul

Homewood som bestämde sig för att granska temperaturdata från Paraguay.


De viktigaste att veta i det här sammanhanget är att när man talar om temeperaturdata som anger trender i klimatet, så handlar det om bearbetad data. ”Experterna” som redovisar klimatförändringarna i sina rapporter har inte ett gäng excel-ark med temperaturnoteringar som skrivits upp av observatörer. Nej, de siffror som de använder är värden som man fått fram genom att använda rådata (de verkliga noterade temperaturobservationerna) som man manipulerat medvetet för att datan skall kunna vara kompatibel i en lång mätserie.


Ett exempel på en manipulation är om mätplatsen förändras, t.ex om den bebyggs eller omgivningen förändras. Låt säga att väderstation plötsligt hamnar i skuggan bakom en gigantisk skyskrapa så kommer med all sannolikhet värdena att påverkas (även om mätutrustningen alltid befunnit sig i skydd från direkt solljus så kommer den omgivande luften att påverkas av den permanenta skuggan då solen slutat skina över kvarteret där väderstationen står. Därför lägger forskarna in en alogritm som kompenserar för förändringen.


Störst förändringar på lång sikt har naturligtvis mätstationer i större städer. Här kommer temperaturen att öka i takt med att husen ersätter träd, grusade vägar asfalteras, dammar fylls igen och diken täcks över, varuhus med öppna entréer som släpper ut varmluft, kylanläggningar som blåser varmluft från taken, och så vidare. Forskarna gör enuppskattning av hur bebyggelseutvecklingen påverkar. Om forskarna underskattar temperaturpåverkan kommer temperaturserierna trots ”korrigering” visa på en stigande temperatur.


Därför har Paul Homewood även studerat mätserier från observationer på landsbygden. Och här upptäckte han att även dessa manipulerats. Och vad han fann var att forskarna skrivit ner temperaturerna före 1950-talet för att det skulle se kallare ut, och ökat senare temperaturuppgifter. På så sett har man fått en långsiktigt ökande trend på den globala temperaturen. Det Homewood opponerar sig mot är själva sänkningen (underskattningen) av gamla temperaturdata.


Och framför allt att man även manipulerar landsbygdsdata. Han har därför frågat de institutioner som bearbeta data vad de gjort och varför. Men de förblir honom svaret skyldiga.


Paul Homewood har publicerat granskningen av de manipulerade temperaturdatan på sin blogg [länk]. Enligt den svenska sajten Klimatupplysningen så diskuteras det ganska flitigt huruvida uppgiften om att 2014 var det varmaste året i historien verkligen stämmer. När man ser hur ”forskarna korrigerat” uppmätta temperaturserier finns det skäl till att ifrågasätta detta. Jag rekommenderar läsning av Homewoods blogg och diskussionen i hans kommentarsfält, men för den som har bråttom och bara vill ett ett smakprov vad han funnit vill jag visa denna graf som jämför rådata kontra den ”justerade”:


sb notalotofpeopleknowthat concepcion



Sedan är det en filosofisk fråga om det verkligen är av intresse att söka efter en global trend som kan ligga till grund för politiska beslut. Detta kan ifrågasättas inte bara därför att mätdata manipuleras (av goda eller mindre goda skäl), utan också för urvalet av mätdata som ligger till grund för rapporterna. Det har ju påpekats att de områden på jordklotet som har en ”accelererande klimatförändring” är områden med få mätstationer, medan områden som är ”välbevakade” inte alls uppvisar detta fenomen.


Med andra ord, kunskapsläget om klimatet är så pass osäkert att den politiker som har en definitivt bestämd åsikt om att läget för klimatet är kritiskt, den politikern är antingen en opportunist eller inkompetent.


https://peterharold.wordpress.com/2015/02/04

Av Stig Olsson - 4 februari 2015 10:58

Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.


Var ska jag ta vägen när min dotter flyttar, frågar den 84-åriga kvinnan biståndshandläggaren som just ringt upp henne och förmedlat ett avslag på ansökan om äldreboende. Dottern måste flytta till en mindre lägenhet på grund av kostnaderna.

Antingen kan du ställa dig i bostadskö. Köpa en lägenhet, hyra i andra hand. Eller så kan du ta in på härbärge, meddelar biståndshandläggaren.

Härbärge? Jag är ju 84 år gammal, säger kvinnan med en röst som är ansträngt redig för att dölja den äldre rösten som oftare numera verkar ge vika. Biståndshandläggaren möter henne med tystnad.

Den 84-åriga kvinnan förstår inte. Hon har jobbat inom kommunen med att hjälpa människor i hela sitt liv. På nattduksbordet står en kommunflagga. Den har stått där i många år och är placerad av stolthet.


Jag älskar min mamma, säger dottern, men jag orkar inte längre. Jag ser henne tyna bort. Hon klarar inte av något annat än att just tyna bort. Jag klarar inte av något annat än att ha ångest, känna ilska. Denna smärtsamma maktlöshet och skam. Skam över att bli arg på sin mamma för att hon inte får hjälp. På att vi inte får hjälp. Skam över att nästan längta till att döden tar henne, bara för att få slut på lidandet.

Härbärge? Hur kan de ens nämna ordet Härbärge för en gammal sjuk kvinna? Efter det samtalet försvann min mamma än mer.


Jag räcker inte till, fortsätter hon. Att jobba natt på akuten, inte får sova när jag kommer hem. Att ständigt vara orolig för att mötas av en död mamma på väg hem. Hon håller på att svälta sig själv. Av kraftlöshet, av depression.


De har ansökt om ett boende vid två tillfällen men båda har möts med avslag. Motiveringen är att kvinnan har ett boende och att hon kan klä på sig själv. Dottern ställer sig frågan: Men vad är det för boende? Hon bor i mitt kök, är ensam på dagarna och nätterna. Hon orkar inte ta sig ut, klarar inte av att klä på sig. Hon orkar inte äta. På morgonen vågar hon knappt koka en kopp kaffe för att hon inte vill störa mig när jag sover efter en natts jobb.

Den 84 åriga kvinnan är helt isolerad och det värsta av allt, menar dottern, det är att hon känner sig oönskad. Både av mig och av samhället.


84-åringen är en kvinna av sin tid. Som vägrar vara till besvär. Kvinnan ägnar sina sista krafter åt att göra sig fin när hon ska på läkarbesök. Annars skäms hon. Hon borstar håret varje dag för att bevara någon form av värdighet. Inte ens det orkar hon längre. Dottern får under inga omständigheter berätta att hon blev erbjuden att söka sig till ett härbärge. Det är det ultimata beviset på att hon inte längre räknas.


Dottern är också en kvinna av sin tid. En kvinna som lärt sig att sätta sig själv i andra hand. Att inte svika, att lära sig att stå ut. Nu sällar hon sig också till dem i samhället som står för den största delen av det obetalda omsorgsarbetet – låginkomsttagande kvinnor. Och staten, de jublar, för gratis är gott.


När texten skrivs har den 84-åriga mamman fått åka ambulans in till akuten på grund av utmattning och svält. Deras sista hopp ligger än en gång i famnen på biståndshandläggaren då de nu ansöker en tredje gång om boende. Kanske har de släppt tanken på härbärge? Kanske kan ålderdomen få ta ut sin rätt och kanske kan hon återfå en gnutta av värdighet som människa. Om det inte redan är försent för det.


http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/kvinnor-av-sin-tid

Av Stig Olsson - 3 februari 2015 06:10

Här sitter Kjell med sina hundar och administrerar Facebooksidan om att stoppa tiggeriet. Foto: Privat

Här sitter Kjell med sina hundar och administrerar Facebooksidan om att stoppa tiggeriet. Foto: Privat
 

STOCKHOLM Kjell Böhlin driver en Facebooksida med syftet att skapa en namninsamling för att stoppa tiggeriet och Nyheter Idag har pratat med honom. – Det behövs en hård hand. Att stoppa tiggeriet är ett verktyg för integration, förklarar Böhlin som beskriver sig som “gråsosse”.


Nyligen uppmärksammade tidningen Metro en demonstration emot tiggeri i Stockholm där rumäner protesterar mot tiggare som kommit till Sverige från deras eget hemland. Protesten mot tiggeri, som mötte motstånd från syndikalister genom en motdemonstration, arrangerades via ett Facebookevent där Kjell Böhlin har hjälpt till med det praktiska över nätet. Händelserna har blivit en snackis på nätet och Nyheter Idag har talat med mannen som brinner för att stoppa tiggeriet.


Kjell Böhlin är 54 år gammal och arbetar som programmerare och datakonsult. Han bor halvtid i den holländska staden Haag och pendlar till Sverige. När Nyheter Idag når honom över telefon berättar han att han länge haft samhällsengagemang och tidigare varit invald i Sveriges enda opolitiska nämnd, “Svågadalsnämnden” i Hudiksvall.


Kjell driver även en namninsamling på Facebook för att stoppa tiggeriet och det är på den vägen han kommit i kontakt med Rumänerna som valde att demonstrera emot tiggeri i Stockholm. Han tycker det är en viktig samhällsfråga och han hymlar ej heller med sina politiska sympatier.

– Jag har alltid röstat på Socialdemokraterna, jag är en gråsosse men man börjar vackla lite. När man inte följer vad väljarna själva tycker bör man fundera, förklarar Kjell i telefonen.

 

Vad är det du inte tycker är bra med Socialdemokraterna?

– Man kör gärna med en piska mot Rumänien men man erkänner inte egna fel i Sverige. Vi har stora problem med hemlösa även i Sverige. Även pensionärer har det svårt, det finns massvis med pensionärer som har blivit hemlösa.


På senare tid har politiker och debattörer i Sverige riktat skarp kritik mot Rumänien som man menar inte gör tillräckligt för romers situation. Det är den bilden som Kjell tycker bör nyanseras.

– Kontrasten blir väldigt fel. I Rumänien har man samma möjligheter till arbete som i Sverige, eller nästan bättre egentligen, de har hälften så stor arbetslöshet i Rumänien som vi har i Sverige, hävdar Kjell.

 

Hur vet du detta?

– Du kan själv mejla Rumänska ambassaden. Det har jag gjort och jag fick svar. Man kan även googla på uppgifterna om arbetslöshet i Rumänien.


Vid en snabb googling på arbetslösheten i Rumänien får vi siffran 6,7 procent för oktober 2014 med Eurostat som källa. Samma siffror för Sverige under samma månad ger vid handen en arbetslöshet om 8,1 procent, alltså något högre arbetslöshet i Sverige än i Rumänien – men en bra bit ifrån dubbelt så stor, om man får tro den statistik som Google presenterar från Eurostat.


Men Kjell har ändå en poäng. Arbetslösheten ser onekligen ut att vara lägre i Rumänien än i Sverige varför frågan om varför romer väljer att resa till Skandinavien för att tigga kan tyckas relevant. Enligt Kjell är det framför allt skolgången i tidig ålder som är en avgörande faktor.

– Jag har pratat med många romer, framför allt på engelska. De säger att de inte vill utbilda sig, de känner sig hopplösa och frågar sig varför de ska gå i skolan. De tror inte att det lönar sig.


Lösningen, enligt Kjell, kan uppfattas som tuff. Han menar att staten måste ingripa resolut och att det krävs aktiva åtgärder för att komma tillrätta med tiggeriet.

– Det behövs en hård hand, att stoppa tiggeriet är ett verktyg för integration. Sen behövs tvång, man får helt enkelt tvinga de här grupperna att gå i skolan. Det måste till obligatorisk skolgång.

 

Har du fler idéer om vad som behöver göras?

– I Rumänien satsar man på skolor på romernas eget språk. I Sverige har vi redan haft skoltvång sedan 60-talet och det inkluderar såklart romer i Sverige också.

 

En del kan uppfatta er devis om att stoppa tiggeri som främlingsfientligt?

– Tiggeri är ett fenomen, eller symptom om man vill. Tiggeri är ingen ras, förklarar Kjell med bestämdhet.


Det märks tydligt att Kjells politiska perspektiv ligger nära klassisk socialdemokrati. När vi pratar med honom adresserar han välfärden som han tycker är på ett sluttande plan. Det går åt fel håll helt enkelt, menar han.

– Samtidigt dras det in pengar till psykvård och hjälp för hemlösa i Sverige. Det händer ingenting, problemen lever kvar. Vi behöver hjälpa medborgare även i Sverige och redan där brister det.

 

Hur tycker du det ska vara istället?

– Jag vill se att Sverige blir ett välfärdsland igen. Vi har tidigare haft folkhemmet där ingen behövde leva utslagen på gatan, det samhället vill jag ha tillbaka.


Vi frågar om en Facebookgrupp med syfte att stoppa tiggeri verkligen är rätt väg att gå för att få tillbaka välfärden i Sverige, men det menar Kjell är nödvändigt. Istället för att ducka för känsliga frågor måste man ta tjuren vid hornen, det är iallafall så han resonerar. Samtidigt förekommer det en hätsk och ibland direkt otrevlig ton mot såväl romer som andra grupper av människor, men det väljer Kjell att helt enkelt ignorera.

– Det kommer många rent hatiska inlägg på Facebook och jag kan förstå att folk är arga. Men jag rensar bort sådant, det är inte den diskussionen jag är intresserad av. Det kan vara inlägg om islamiska staten och annat. Men jag vill fokusera på fenomenet tiggeri, inte invandringsdebatten i det här läget.


http://nyheteridag.se/grasossen-som-vill-stoppa-tiggeriet-det-behovs-tvang/

Av Stig Olsson - 31 januari 2015 05:25

I Australien används inte begreppet personlig assistans. Istället talar man om Direct Payments när pengar betalas ut direkt till en person som sedan själv köper stöd. Alix Goodwin berättar att Direct Payments kommer att kunna sökas av alla med funktionsnedsättning i Australien i samband med att ett nytt socialförsäkringssystem införs.

 

Assistanskoll träffar Alix Goodwin i samband med en resa till Storbritannien och Sverige där hon via ett stipendium för Winston Churchill memorial trust studerar risker för att personer med Direct Payments/personlig assistans utnyttjas. 
I vanliga fall är hon Director of Boarding House and Pathway Reforms, på delstatsmyndigheten Department of family & Community Services i New South Wales.

Australien genomgår en stor förändring

Australien är inne i en period av stor förändring av stödet till funktionshindrade. Den nationella myndigheten Productivity Commission föreslog i augusti 2011 skapandet av det nationella försäkringssystemet National Disability Insurance Scheme (NDIS), vilket därefter antogs av alla delstater. När NDIS är helt infört 1 juli 2019 beräknas 460 000 personer under 65 år med funktionsnedsättning ingå i systemet. Sedan 1 juli 2013 prövas NDIS i testområden i tre delstater berättar Alix Goodwin. 
– I New South Wales omfattas 10 000 personer under en treårig testperiod. När NDIS är infört i hela New South Wales 1 juli 2018 beräknas det omfatta 140 000 personer.

Western Australia var först med Direct Payments

I Australien finns inte begreppet personlig assistans säger Alix Goodwin, istället används begreppet Direct Payments när där den funktionshindrade får pengar och själv köper stöd. Den första delstaten som införde Direct Payments var Western Australia för ca 10 år sedan. I New South Wales och Victoria har det funnits i ca 5 år. 
Hur många har Direct Payments idag? 
– Bara ett litet antal, ett hundratal, i New South Wales, men det kommer att öka. Vi främjar det som ett alternativ. I New South Wales finns lagen Disability Inclusion Act som är rättighetsbaserad och säger att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra. Alix Goodwin tycker dock inte att stödet varit tillräckligt. 
– I New South Wales har det begränsats finansiellt och bara de med störst behov har fått stöd, detta kommer dock att förändras i NDIS.

NDIS ska underlätta självständighet

I NDIS sägs det att stödet ska vara ”rimligt och nödvändigt, beroende på funktionsnedsättningen och underlätta självständighet i samhället” och ”stöd som du behöver för att nå dina mål och aspirationer”. Den nationella regeringen blir ansvarig för att tillhandahålla stödet i NDIS som enligt Alix Goodwin bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
– Jag hoppas att NDIS ska möjliggöra individuella lösningar och maximera individers självständighet. 
I NDIS ingår många typer av stöd tex rehabilitering, dagverksamhet, transporter, bostads och bilanpassning, hjälpmedel, stöd att arbeta, osv. Direct Payments där du själv anställer dina assistenter blir ett av fyra sätt en person kan få personligt stöd i NDIS. Det går även att få hjälp att hantera sitt personliga stöd via en Nominee (en person som företräder dig) eller en Intermediary/Planmanager (anställd på NDIS). Det går även att köpa personligt stöd från en serviceprovider (NGO eller privat företag)
– Personer som beviljats Direct Payments får stöd i enlighet med en individuell plan och budget. Det betalas ut i förskott den första månaden. Efter det betalas pengarna till deltagarna månadsvis i efterskott efter att de följt rapporteringskraven. 
Betalar den funktionshindrade för stödet i NDIS?
– Inkomsten ska inte påverka om en person får stöd. Idag bidrar personen i vissa fall till kostnaden. Om du tex bor i ett gruppboende betalar du för mat, boende och en del transportkostnader. I boenden i New South Wales får man idag betala kostnader för upp till 85 % av sin funktionshinderpension och behålla resten.

Institutioner ska stängas

I New South Wales finns idag sex institutioner som drivs av staten och 14 som drivs av Non Governments Organizations (NGOs). Där bor i huvudsak personer med intellektuella funktionsnedsättningar säger Alix Goodwin. 
– Ofta är behoven komplexa, med personer som även behandlas i psykiatrin och kriminalvården. 
Vad händer med institutionerna nu?
– De ska stängas i mitten av 2018. De flyttar till gruppboenden och inom NDIS kan de även komma att flytta till mer individuella lösningar.

En Nominee kan sköta det åt den som inte kan själv

I New South Wales är Direct Payment beskrivet i Direct Payment Agreement Handbook (New South Wales). Det kan sökas om man är över 18 och under 65 år. Det går inte att få Direct Payment om man är dömd att ha en förvaltare (formell financial manager) berättar Alix Goodwin. 
– Minderåriga eller personer som inte själva har kapacitet att hantera sitt stöd kan söka Direct Payments om en sk Nominee hjälper till att ta ansvaret. 
Vilka krav ställs på en Nominee?
– I New South Wales kan en Nominee inte vara anställd av den som har Direct Payments, den får inte tjäna pengar på stödet direkt eller indirekt. Alla som har Direct Payments bör ha utsett en Nominee som kan gå in om det skulle uppstå en situation där man inte kan hantera stödet själv.

Inte en marknad som i Sverige

Den som får Direct Payments i New South Wales kan anställa sina assistenter själv, även välja att köpa tjänster från en NGO eller privat företag. Det finns dock inte en marknad på samma sätt som i Sverige berättar Alix Goodwin.
– Vi har främst NGOs som efter avtal med delstaten ger stöd. Om man anställer assistenterna själv kan man anlita tex en bokföringsfirma. 
De privata företagens andel är fortfarande mindre än 1 % enligt Alix Goodwin. 
– Vi har inte många avtal med privata företag, men det kan ändras när Direct Payments får ett större genomslag. De börjar intressera sig mer och mer. 
Är delstatens countys (kommuner) med på något sätt?
– Inte mycket, de kan anlitas för vissa tjänster. I New South Wales anlitas dem för tex transporter.

Individuell budget och plan

I New South Wales går det att söka Direct Payments på delstatsmyndigheten Department of family and community services (FACS). Först görs en riskbedömning om personen riskerar att utnyttjas ekonomiskt eller personligt säger Alix Goodwin. 
För att ta reda på om personen klarar att sköta det?
– Ja det sker i ett samtal.
Vad sker om personen inte bedöms klara det?
– Då kan en annan stödinsats bli aktuell.
Om Direct Payments godkänns arbetar man fram en individuell plan där det beskrivs hur personen ska använda sina medel för att uppnå sina mål. Planen ska godkännas av FACS. 
– En person som godkänts för Direct Payments ska använda medlen för att uppfylla de mål som beskrivs i den individuella planen. Planen innehåller ofta annat stöd, tex bostadsanpassning, hjälpmedel och transporter, och det är beskrivet vilka medel som ska gå till de olika delarna. Det ska redovisas varje år hur pengarna använts. 
Hur manga utförda timmar kan man få i Direct Payments?
– Det finns ingen bestämd kostnad per timme, taket sätts av den individuella budgeten och hur många timmar som en utförare kan ge utifrån budgeten. 
I programmet i New South Wales har personer historiskt sett kunnat få upp till ca 35 timmar/vecka. Om behovet är komplext har du kunnat få upp till 50 tim/vecka.
Kan man få fler timmar på något sätt?
– I New South Wales går att begära att slå samman olika stöd till ett enda individualiserat arrangemang. Det skulle kunna innebära lite mer än 50 timmars stöd i veckan. 
Kan Direct Payments användas för tex en resa?
– Ja, om det ingår i din individuella plan, men omkostnader på resan kan inte ingå. Eftersom Australien är så stort kan det också vara så att du anställer en assistent i den ort du reser till och inte tar med en person.
Kan man överklaga beslutet?
– Du kan klaga men det är inget prövbart beslut idag. När NDIS införs går det att söka en intern prövning av en oberoende person i NDIS. Om du fortfarande inte är nöjd, kan du överklaga till en förvaltningsdomstol.
Kan man spara medel från sin budget till nästa år?
– I New South Wales kan 5 % i den individuella budgeten föras över till nästa år om inte allt används, annars ska det återbetalas. 
Vad händer om man flyttar från New South Wales?
– Om en person flyttar till en annan delstat får man behålla stödet i 12 månader. Därefter är det upp till den andra delstaten att göra en bedömning.
Hur kommer det att fungera när NDIS är infört?
– Då kommer du att kunna behålla stödet när du flyttar mellan olika delstater.

Anhöriga kan bara anställas vid särskilda skäl

Intentionen är att den som anställer sina assistenter själv styr vad de gör säger Alix Goodwin. 
– Om du anlitar en NGO styr de mer vad assistenterna gör, då liknar det kanske mer hur kommunerna i Sverige fungerar som assistansanordnare.
Kan anhöriga vara assistenter?
– I New South Wales kan man bara anställa en anhörig som bor i samma hushåll om det finns särskilda skäl och det kommer att vara likadant i NDIS. Det finns många orsaker till detta, bland annat att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva självständigt, skapa nätverk i samhället och att familjemedlemmar kan bryta med sin vårdarroll.
Vilka undantag kan tillåtas?
– Varje fall bedöms individuellt, jag vill här hänvisa hur det regleras i Skottland i Statutory guidance to accompany the Social Care (Self directed support) Act 2013 (avsnitt 11.18 – 11.25). Där kan lokala myndigheter godkänna anställning av en nära familjemedlem som assistent om alla parter (lokal myndighet, person och familjemedlem) är överens. Något av åtta villkor påverkar: En persons specifika kommunikationsbehov, leverantörens tillgänglighet, den tid på dagen stödet ska levereras, den intima karaktären av stödet, en persons religiösa eller kulturella tro, palliativ vård, att stödet är av en kortsiktig natur eller andra faktorer som godkänts av den lokala myndigheten. Anställning är dock inte tillåtet om familjemedlemmen är en förmyndare eller advokat för personen.

Låga lönenivåer

Assistenterna i New South Wales ska ha ett så kallat Certifikat (Certificate in Disability), vilket kan fås via ett års utbildning på ett yrkesskola (technical college) som inbegriper tex kunskaper om FN–konventionen och praktiska kunskaper i att ge stöd. Lönenivåerna för de anställda, som domineras av kvinnor, har historiskt varit låga berättar Alix Goodwin. 
– Om en person i New South Wales anställer sin egen personal måste de göra det i enlighet med The Social, Community, Home Care and Disability Services Industry Award 2010, därveckolönen ligger mellan 689,80 – 697 AUD$. Det motsvarar minimilön i Australien och ickestatliga tjänsteleverantörer är bekymrade över att lönenivåerna inte är tillräckligt flexibla för ett servicesystem som ska bygga på val, flexibilitet och kontroll.

Ser stora samhällsvinster med NDIS

Det finns inga independentlivingorganisationer i Australien säger Alix Goodwin.
– Det finns organisationer som representerar funktionshindrade eller vissa grupper av funktionshindrade. Jag tror dock independentlivingorganisationer kommer och känner till personer som förespråkar detta.
Det finns däremot en stor enighet bland de politiska partierna i Australien om ett förändrat stöd till funktionshindrade. De konservativa och Labour liksom de gröna stödjer NDIS och mer individuella lösningar säger Alix Goodwin. 
Har man undersökt system i andra länder?
– Ja, Productivity Commission studerade andra länders system, inklusive Sverige, när de rekommenderade NDIS för Australien. 
Vad anser du om det svenska systemet?
– Jag blev imponerad av att det skapades så tidigt som 1994, och att nivån på stödet som ska möta behovet inte har någon gräns. 
Alix Goodwin säger att staten ser stora samhällsvinster i att införa NDIS och Direct Payments. Fler personer beräknas kunna delta i ekonomin genom att arbeta och vårdkostnaderna beräknas minska. 
– Man antar att det kommer att kosta mer om man inte gör någonting, och att en investering i NDIS kommer det att leda till 1 % tillväxt i BNP bland annat för att fler kommer att kunna arbeta.
I Sverige har det varit en debatt om fusk inom assistans där personer använt pengarna till annat. Finns det en debatt om det i Australien?
– Nej, men man är bekymrad om risker och personers kapacitet att hantera detta och att pengarna används riktigt, det är ett starkt fokus på att systemet ska vara hållbart. NDIS har en aktuarie som rapporterar varje kvartal om aktuella och förväntade kostnader för de individer som ingår i NDIS, och de jämförs med en modellkostnad.

Om risker för utnyttjande

Alix Goodwin håller på att slutföra rapporten om vilka risker det finns att personer med Direct Payments utnyttjas. Hon säger att det finns lite forskning men en allmän iakttagelse utifrån intervjuer är att personer som har Direct Payments sannolikt underrapporterar missbruk. 


– Det överensstämmer med forskning som visar att offer generellt inte anmäler. För personer med funktionshinder är orsakerna komplexa och kan relatera till en persons sårbarhet, isolering, skam och en önskan att vara självständig och ha kontroll över sitt liv. Vissa former av övergrepp, särskilt ekonomiskt utnyttjande kan förbli dolda under lång tid. 
Alix Goodwin träffade Dr Martin Stevens från Kings College London (School for Social Research) som tillsammans sina forskarkollegor, nyligen publicerat en rapport om risk för skador i samband med Direct Payment i England. 


– Dr Stevens och hans kollegor fann att det inte fanns mer rapporter om övergrepp hos personer som använder Direct Payments än traditionella servicemottagare. Analysen visade dock att "det fanns en statistiskt signifikant högre andel fall med ekonomiskt utnyttjande bland de med en personlig budget med tex Direct Payment. Forskarna säger dock att ett nationellt representativt urval krävs för att avgöra generaliserbarheten av detta, säger Alix Goodwin.


http://assistanskoll.se/20150128-Direct-Payment-veg-inforas-hela-Australien.html

 

Av Stig Olsson - 30 januari 2015 21:46

Lärare och förskolelärare i Halmstad oroar sig nu för att städning kan bli en del av deras schema. Skärpta regler gör att städningen som redan görs inte längre räcker.


Tvätta gardiner och dammtorka hyllor, det kan bli en del av lärarnas arbetsuppgifter i Halmstad. Skärpta regler från folkhälsomyndigheten gör att den städningen som utförs av kommunen inte längre räcker.


Det är därför upp till varje skola och förskola att besluta om man vill ta pengar från sin egen budget för att köpa in städ, eller göra städuppgifterna själva. Jessica Malmberg är lärare på Linehedsskolan i Halmstad och undervisar i klasser från F-6, och hon oroas över att ännu en arbetsuppgift kan komma att läggas på lärarna.


– Jag tror inte at undervisningen hade hållit samma klass eftersom att vi inte hade haft lika mycket tid att planera den och lika mycket tid att lägga på eleverna, säger hon.

Medhåll från lärarförbundet

Hon får också medhåll från Lärarförbundet i Halmstad som tycker att det är orimligt att lägga städuppgifter på lärarpersonalen.

– Det här ska sättas in i sitt sammanhang där lärare idag har alltför mycket bisysslor i form av dokumentation och annat.

Och nu ska även de här uppgifterna hamna i våra medlemmars knä, säger Bernt-Olof Bengtsson, ordförande för lärarförbundet i Halmstad,

”Handlar inte om en dagligdags städning”

Från kommunen menar man dock att om en skola väljer att lägga städuppgifterna på lärarna, så handlar det inte om en daglig städning.


– Det är vissa specifika städuppgifter som det handlar om. Det är inte så att det är dagligdags städuppgifter som man utför, säger Richard Mortenlind, förvaltningschef för barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstad.


Men även om det inte handlar om en daglig städning så har lärarförbundet i Halmstad lämnat in en skrivelse till kommunen där man tydligt markerar att städning inte ska bli en del av lärare- och förskolelärares arbetsuppgifter. Jessica Malmberg menar att städningen bara skulle bli ännu en stressfaktor i en redan stressig vardag.


http://www.svt.se/nyheter/regionalt/hallandsnytt/skolstadning-oroar-larare

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se