Senaste inläggen

Av Stig Olsson - 25 mars 2015 08:14

spi välfärden

När jag var barn i femtiotalets Sverige, så var ett mord i vårt land förstasidesstoff under flera veckor. Vi gick i skolan för att lära oss skriva, räkna och att respektera våra lärare och klasskamrater. Vi lärde oss att respektera lagen. Vi hade inga problem att umgås med varandra, oavsett vilket kön eller vilken ras vi tillhörde. Visst var det spännande några dagar om det kom en färgad elev till vår klass. Men det varade inte länge. Vi lärde oss också respekten för våra äldre. Att hålla upp dörren för en gammal var en del i den uppfostran vi fick. Att hjälpa en gammal över gatan var fullständigt naturligt.


Vi lever idag i ett land där sjukvården gör ”rimlighetsbedömning” innan man opererar en gammal. Äldre prioriteras bort i vården! Vi har en situation som innebär att en gammal människa med rullator inte uppfattas som någon man ska hjälpa, utan som ett behändigt rånoffer. Vi har idag ett pensionssystem som slutat leverera trygghet och istället innebär att pensionärer i storstäderna tvingas ut i hemlöshet.


Just det senare kan betraktas som en ”slutgiltig lösning”, för hur länge överlever en 75-åring på en parkbänk eller i en trappuppgång. I detta fall talar jag inte om ”EU-migranter” eller flyktingar, jag talar om människor som arbetat under mer än fyrtio år i vårt land samt betalat skatter och pensionsavgifter under hela sitt arbetsliv. Denna fråga får inte ens plats i debatten.


Vi ser nu hur kåkstäder växer upp lite varstans. I parker, på privata tomter och i skogar. Hur är detta möjligt i ett land med mycket tydliga regler kring byggnation, vatten och avlopp? Hur är detta möjligt i ett land där polisen mycket snabbt rensat ut hus som har ockuperats av ungdomar. Hur är detta möjligt i ett land där vi skulle känna oss trygga i vår omgivning? Vem beslöt att vi inte skulle vara lika inför lagen? Fattigdomen i världen är enorm och det är hemskt hur illa rikedomen fördelas i många länder. Men ska det innebära att svensk lag slutar gälla för vissa?

 

När jag såg filmer om 30-talets Chicago och hur man sköt på varandra mitt i folksamlingar, betraktade jag det som nästan overkligt även där och då. Nu händer detta mitt i vårt ”trygga” samhälle. Nu har vi detta mitt i vår egen verklighet. Mord och skottväxling på allmän plats har blivit vardagsmat i Sverige. Snart lever vi mitt i Hollywoods filmer om 30-talets Chicago.


Sjukvården går på knä och kan inte leverera det som politikerna lovar i valrörelserna. Ingen förstår varför! Ingen vågar ställa frågan om det kan bero på att vår befolkning ökat kraftigt under de senaste tjugo åren. Befolkningen ökar betydligt snabbare än skatteunderlaget. Kommunerna klarar inte trycket. De som skriker mest, får den akuta hjälpen. Gamla i Sverige är inte vana att skrika om hjälp. De flesta tiger och lider och tycker att ”vi har det ändå ganska bra”. Även om man inte har råd med tandvård.


Rikspolitikerna, oavsett block, slår ifrån sig och menar att problemen beror på utanförskap och strukturell diskriminering. Ungdomsvåldet och åldringsrånen beror på att dessa ungdomar inte har haft någon samlingslokal. Är det så enkelt? Eller är det så att det svenska samhället inte orkar med de belastningar som befolkningsökningen innebär? Att vi faktiskt inte var beredda. Att ni inte ens hade en plan? Eller har en för den delen?


Frågorna som alla politiker borde ställa sig är ”gör vi rätt?”, ”kan jag ta ansvar för detta?”. För när vi har facit i handen, är det försent.


https://tanketornet.wordpress.com/2015/03/24/varfor-gor-ni-sa-har-med-vart-land/

ANNONS
Av Stig Olsson - 24 mars 2015 09:03

 

Lotta Johansson, 45, tog strid mot Försäkringskassan i 41 ­månader 

Bildspel: Klicka för att starta

och tre domstolar – och vann.

 

Domen kan leda till att fler får rätt till sjukersättning.

– Jag grät när beskedet kom, säger hon.

 

 

 

 

 

 

I går morse fick Lotta Johansson i Svenljunga höra om domen på ­radio. Hon förstod att hon vunnit sin långa strid och fått rätt mot Försäkringskassan.


Lotta Johansson lider av ­kroniska smärtor, fibromyalgi och utmattningssyndrom. Kampen började i maj 2010, när hon blev ­utförsäkrad.


Men trots hennes läkares intyg ansåg Försäkringskassan inte att det var styrkt att hon inte kunde arbeta.


Förvaltningsrätten gav henne rätt till ersättningen, men i kammarrätten blev det åter nej.


I veckan kom Högsta förvaltningsdomstolens dom - som ger Lotta slutgiltigt rätt till sjukersättning vid långvarig sjukdom, alltså förtidspension.

Har fått leva på sin man

– Jag blev så glad när beskedet kom att jag grät. Sedan kramade jag min bästa väninna, säger hon.


De senaste åren har hon helt fått leva på sin man. Nu betalas 41 ­månaders sjukersättning ut i efterskott. Hon räknar med att det handlar om runt 400 000 kronor före skatt.

– Det här ger mig en möjlighet att återhämta mig, säger hon.


Enligt Eva Nordqvist, rättschef på Försäkringskassan, kan domen leda till att personer som nekats rätt till sjukersättning nu kan få det.


Framför allt rör det sig om ­personer med lång sjukhistorik och lite otydligare diagnoser, som smärta och psykiska sjukdomar. Och som saknar möjlighet till ­rehabilitering.

– Det här betyder att vi nu ­kommer att fortsätta med de mer generösa bedömningar vi gjort under det senaste året, säger Eva Nordqvist.

 

Hur ska man göra om man ­tidigare fått avslag?

– Det sker en prövning i varje enskilt ärende. Alla som befinner sig i likartade situationer och tidigare fått nej bör söka sjukersättning på nytt.

 

Hur många människor kan det handla om som nu kan ha rätt till sjukersättning?

– Det vet vi inte.

Drömmer om att jobba

Lotta Johansson är tacksam för det stöd hon hela tiden fått från sin läkare. Annars skulle hon ­aldrig ha orkat.

– Jag hoppas att mitt fall kan hjälpa andra att orka kämpa, säger hon.


Hon drömmer om att bli friskare och kunna arbeta med männi­skor. Men den närmaste ­tiden har hon andra planer.

– Mitt barnbarn fyller tio år snart. Nu kan jag äntligen köpa en fin present, säger hon.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17637535.ab

ANNONS
Av Stig Olsson - 24 mars 2015 08:43

Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika b¿endefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.

 

Den bilden ger de personliga kommentarer som nära sjuhundra utflyttade Malmöbor har givit i en enkät gjord av Malmö kommun. 
"Att invandrarna ökat så kraftigt är en av anledningarna till flytten. Vi känner otrygghet i Malmö", är en typisk kommentar. 

 

Om de sjuhundra är representativa för alla de 3600 hushåll som slog sig ned i kranskommunerna förra året, skulle det innebära att över 600 familjer flyttade bland annat på grund av att man anser att invandringen haft så negativa konsekvenser både för Malmö och dem själva. 
-Det är alarmerande att detta spelar så stor roll. Att flytta är ju ett stort steg i en människas liv, säger projektsekreterare Anders Ardmar som tillsammans med sin kollega Kenneth Hvarvenius på avdelningen för strategisk utveckling på Malmö kommun, är ansvarig för undersökningen. 

De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet. 

 

I förra veckan skrev Sydsvenskan om enkäten där 2250 hushåll (nära 70 procent av samtliga utflyttare) fick svara på frågor om varför de flyttat till grannkommunerna. 

 

De vanligaste svaret blev "trygg miljö". Vad som inte framgick av enkätsvaren var att "trygg miljö" för många av de som svarade är lika med en miljö utan invandrare och brott. I enkäten fanns inte "invandrare" med bland flyttskälen.

 

Men i de personliga kommentarerna förklarar de utflyttade i detalj vad de menar. 

 

Detta är första gången som en undersökning visar att känslorna mot invandrare är så starka att Malmöbor väljer att flytta från stan. 

Det är en stor spännvidd på de utflyttades åsikter om invandrare. En del är direkt främlingsfientliga: 
"Det bor bara gangstrar och /eller utlänningar i Malmö". 

 

Andra berättar om mer personliga dåliga erfarenheter av invandrare och om rädsla för att deras barn ska drabbas av det mångkulturella Malmö på olika sätt. 

 

Flera säger att de flyttar därför att deras svenska barn börjat förlora sitt språk på grund av att de går i invandrartäta skolor. 

 

"Det var för många invandrare på min dotters skola. Det gick så långt att hon började bryta i talet", skriver en förälder. 

 

Den största gruppen bland dem som anger invandrare som flyttskäl har ingen motivering förutom att det helt enkelt bor för många invandrare i Malmö. 

Av svaren framgår att utflyttarna inte känner igen sig i Malmö: 
"Utan att vara rasist så börjar man som svensk känna sig som en minoritet", är en återkommande kommentar. 

 

Utflyttarna menar också att utflyttningsfaktorerna hänger ihop. Den stora invandringen har, anser man, ökat kriminaliteten vilket inneburit att miljön blivit mindre trygg framförallt för barnen. Man anser också att invandringen haft negativ inverkan på Malmös skolor. 

 

Undersökningen visar att nära fyrtio procent av utflyttarna till kranskommunerna hade stannat i Malmö om deras krav på trygghet och boende hade kunnat tillgodoses. 


Förra året flyttade omkring 30 000 Malmöbor inom Malmö. Vilken roll invandrarfaktorerna spelar i den omflyttningen är det ingen som vet: 
-Men det finns all anledning att tro att de skälen finns med i lika hög grad som när det gäller flyttningar till kranskommunerna, säger Anders Ardmar.



http://www.sydsvenskan.se/malmo/malmobor-flyttar-bort-fran-invandrarna/

Av Stig Olsson - 24 mars 2015 07:27

Ja frågan är motiverad, ända tills man sett den, sen förstår var och en varför... Men... gör som mig... när jag fick frågan så måste jag ju bara se dessa 3 korta minuter för att själv kunna bilda mig en uppfattning. Så som jag gör med allt här i mitt liv.


Av Stig Olsson - 24 mars 2015 06:37

Sveriges bäste statist får egen filmroll


På filmstatisternas egen gala i Stockholm i helgen blev han överlägsen vinnare och snart får Roger Karlsson, bördig från Ludvika, sin första riktiga filmroll.

– Jag vill absolut ägna mig åt att göra film i framtiden, fastslår den 51-årige lastbilschauffören.


Han var under måndagen föremål för uppmärksamhet från flera mediaföretag.

– Ja, det är helt otroligt. Det är svårt att förstå men jag är otroligt lycklig.

 

Enligt Peter Pettersson i statisternas egen intresseförening har Roger Karlsson gjort något som kan liknas vid en kometkarriär som statist.

– Man kan säga att Roger tagit branschen med storm och visat en osedvanlig talang, fastslår Peter Pettersson.

 

Anmärkningsvärt kan tyckas mot bakgrund av att Roger började närma sig de 50 när han "statistade" för första gången.

 

För fram till ett och ett halvt år sedan hade han inte haft minsta kontakt med film- eller tv-branschen.

– Det var en bekant som undrade om jag ville följa med på inspelningen av ett avsnitt av Solsidan. Jag fick en mindre statistroll och tycker det var skitkul, berättar Roger.

 

Han skaffade sig en profil på nätsidan statist.se och sedan har det bara "rullat på", som han själv formulerar saken.

 

Förra året var han med i 30 produktioner och hittills i år har det blivit sex.

– Jag har gjort ett par reklamfilmer också men det är inte min grej.

 

Det är många år sedan han flyttade med sina föräldrar från Ludvika och hamnade i Västerås.

– Men jag var i Ludvika senast förra veckan och hälsade på min faster och jag har fortfarande flera vänner och bekanta där uppe.

 

Största filmgrejen hittills för Roger Karlsson var inspelningen av serien "100 Code" förra sommaren med Michael Nyqvist och Dominic Monaghan (Sagan om ringen).

– Det var en fantastisk upplevelse.

 

Serien visas för övrigt på HBO Nordic just nu och på Kanal 5 till hösten.

 

I samma kanal nästa år kommer också den svenska serien Gåsmamman med bland andra Tommy Körberg, Grynet Molvig och Alexandra Rapaport och även där dyker Roger Karlsson upp.

 

Men den stora utmaningen får Roger i en huvudroll i serie på tre eller fyra filmer, som kretsar kring ett ryskt mc-gäng, som tänker etablera sig i Sverige.

– Jag håller på att plugga ryska för fullt, det måste ju vara trovärdigt, förklarar Roger, som råkade ramla och bryta benet förra veckan.

– Det gäller att jag är igång igen till sommaren för då börjar inspelningarna. Vad jag hört ska vi spela in i Sverige, Spanien och Portugal.

 

Att han som 51-åring kan börja drömma om en filmkarriär tycker han är fantastiskt.

– Jag ska gå en skådespelarutbildning med Joakim Nätterqvist, som spelade i Arn-filmerna.

 

Filmbranschen har sin Guldbaggegala och Statistföreningen kallar sin årsfest för Guldtackegalan.

– Vinnarna får var sin tung guldglänsande tacka i metall, berättar föreningens Peter Pettersson.

 

Föreningen, som har cirka 500 medlemmar, jobbar bland annat för bättre arbetsvillkor för statister och säkerheten vid filminspelningar.

– Statister ska inte jobba tre dagar för en biobiljett utan få anständigt betalt liksom mat och dryck på inspelningarna, säger Peter Pettersson.

 

Ambitionen är också att få in fler ungdomar som statister.


https://www.dalademokraten.se/dalarna/ludvika/sveriges-baste-statist-far-egen-filmroll

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 20:18


Efter intervjuerna satt jag stilla och tyst i färdtjänstbilar och på tåg genom ett stekhett Sverige i vårsol. Det assistanslösa Sverige vars berättelser rullade ut sig framför mig. Där mina informanter berättade om hur de nu inte längre kunde lämna sina hem när de ville, hur de inte längre kunde arbeta, ägna sig åt fritidssysselsättningar, hur de var utelämnade åt anhörigas och vänners välvilja. Hur de var tvungna att ta med sig sina vänner in på toaletten.


Genom detta Sverige reste jag med panik i bröstet. För att jag visste att mina informanters situation också kunde bli min. Den kommunala godtycklighet och rättsosäkerhet som de beskrev sedan de mist rätten till den statliga assistansersättningen är min verklighet. Jag tillhör de som inte i nuläget skulle bedömas ha mer än 20 timmar i veckan i grundläggande behov. Jag tillhör de som inte behöver ompröva den lagstadgade rätten till personlig assistans vartannat år – utan varje.


En omprövning i dagsläget är inte en avstämning av mitt behov. En omprövning är förutsättningslös.


På resan genom det assistanslösa Sverige blev något smärtsamt tydligt. Medborgarskapet och rätten att utöva det fritt och jämlikt, rätten till rörelsefrihet och kontinuitet i livet, är inte förbehållet alla svenska medborgare. I dagsläget är det inte förbehållet mig.


Ingen som inte kan planera sitt liv eftersom förutsättningarna för det kan komma att förändras radikalt från ett år till ett annat är jämlik. Ingen som tvingas svara på hur ofta den går på toaletten och vad den gör där, och sedan vet att en handläggare ska bedöma rimligheten i det svar man angett kan sägas bibehålla sin personliga integritet. Ingen vars hela livsföring äventyras årligen kan sägas ha jämlik ställning i samhället med den vars rätt till att vara en del av det inte behöver omprövas.


Den kommunala omprövningssituationen innebär att jag som medborgare är helt utelämnad till det kommunala självstyret. Till kommunens handläggare och dennes chef, men framförallt till den kommunala ekonomin. Vi är många som slåss om posterna i den kommunala budgeten. Om något annat kostat är det svårt att få råd till att säkra rätten för mig att klä på mig och arbeta.


Nästa år fyller jag 30 år. Jag hade kunnat ha barn i dagsläget, men jag tror att jag undermedvetet har valt bort det.


Ett föräldraansvar är så mycket längre än bara ett år. Jag kan inte riskera att inte kunna ta hand om ett barn från ett år till ett annat.


Jag har varit vuxen i lagens mening i över 10 år, men jag uppfattas inte som en vuxen individ av samhället. Jag kan inte säga nej, jag måste utstå sådant som samhället inte kräver att andra vuxna ska acceptera.


Trots att mitt fysiska tillstånd är livslångt och inte går att rehabilitera, blir det något blir det förmodligen sämre.


Trots att kommunen beviljat mig assistans i sammanlagt fyra år tidigare och att jag haft rätt till assistans i olika former sedan jag gick på förskolan vill de nu ha starkare bevis för mitt behov av hjälp. De vill se hur assistansen utförs i realtid. En så kallad ADL-bedömning. De vill att en arbetsterapeut ska titta på medan jag duschar och sedan bedöma om mitt behov av assistans är rimligt.


Vad betyder detta egentligen?


Att jag som är nästan 30 år, mer än vuxen, ska stå naken inför en annan människa medan min assistent hjälper mig att duscha. En människa jag aldrig tidigare träffat.


Vem avkräver samhället sådant av?


Vem ska acceptera att bli sedd i all sin nakenhet och få situationen bedömd som rimlig eller orimlig?


Jag tänker mycket på begreppet samtycke i relation till att ompröva min assistans.


Ofta menar man att jag har samtyckt. Jag går ju med på att göra detta? Med vad är alternativet? Att någon annan ska få se mig naken och blöt i duschen, eller att jag inte ska kunna duscha alls? Att någon annan ska få se mig naken eller att jag inte ska kunna klä på mig alls?


Jag har aldrig samtyckt till detta. Ändå måste jag göra det?


Det är tvång.


Arbetsterapeuten har sin landstingskjorta med namnskylt på sig när hon kommer hem till mig för ett inledande samtal. Hon talar i vi-form och säger saker som ”nu vi är klara”. Nej det är vi inte, tänker jag. Du är klar och nu ska du gå, jag är hemma, jag bor här. Vårdapparatens väggar växer runtomkring mig. Jag är inte i mitt hem längre. Jag är på hennes arbetsplats. Mitt hem är inte längre mitt.


Arbetsterapeuten säger att hon är mån om att jag inte ska känna mig kränkt, att jag självklart ska få känna mig bekväm. Sedan säger hon, som i nästa andetag, ”men då kan ju jag komma på morgonen och se när du klär på dig?


Om dina assistenter kommer klockan åtta eller nio så kan ju jag också komma då.”

Integriteten som hon lovat mig är i denna stund inte värt något som helst. Hur ser man ut på morgonen när man precis vaknat, har tovigt hår och luktar svett, inte har några kläder på sig?


Jag är snart 30 år. Mer än vuxen och det har tagit långt tid att återta min kropp från vårdens definitioner av den som avvikande och bristfällig. Att förstå att den är min och inte tillhör vare sig sjukgymnaster eller läkare. Att förstå vad det gjort med mig att så många sett mig utan kläder att det varit det normala. Att vara avklädd framför andra som har sina kläder på sig. Att höra dem kommentera kroppens utseende och förmågor som om jag inte var där. Men nu är jag där igen. Nu ska hon titta på mig, jag ska vara naken och hon ska ha sina kläder på sig. Jag ska vara hemma men hon ska samtidigt vara på jobbet.


Bara mina assistenter och mina älskare har fått se mig utan kläder sedan jag tog beslutet om att kroppen inte tillhörde vården, utan mig själv. Kroppen och dess nakenhet har en gräns. När den överträds i andra sammanhang talar vi om övergrepp och samtyckesbrott. I mitt fall talar samhället istället om att det är detta som krävs för att få rätten till full delaktighet i samhällslivet. Att det krävs kontroll och förutsättningslösa prövningar för rätten till denna delaktighet. Vägen till samhällsinkludering går inte genom rätten till rörelsefrihet och självbestämmande, utan genom att bli granskad i duschen, naken, blöt och intvålad.


Ibland talar man om för mig att det är synd om arbetsterapeuten också. Att hon inte kan välja att inte göra detta eftersom kommunen krävt det. Man talar om vikten av att jag är trevlig, att jag inte får brusa upp utan måste behålla lugnet. Tro mig jag vet, jag vet hur man behåller lugnet när någon frågar en hur ofta och vad jag handlar, hur länge jag duschar och vad jag gör då, vad jag har för kläder på mig och varför. Jag vet att behålla lugnet eftersom allt står på spel. Jag vet att behålla lugnet fast jag inte borde behöva göra det.


Sanningen är att det inte spelar någon roll om arbetsterapeuten är trevlig eller inte. Kränkningen är densamma. Jag ska fortfarande vara naken, hon ska fortfarande ha kläder på sig, vägen till full delaktighet går fortfarande genom detta. Ja, det är strukturen som möjliggör för kränkningen, men den verkar genom att personer accepterar att utföra kränkande handlingar.


Du kanske tror att jag glömmer fort, men den som har makt över hela ens liv glömmer man aldrig. Den som har makt att rasera allt som man byggt upp glömmer man aldrig. Arbetsterapeutens namn skriver jag upp i raden av andra, som har haft möjlighet att handla annorlunda. Som har kunnat uppfatta mig som en person med rätt till integritet men som inte gjort det.


Jag har tagit in allt detta nu. Vad det svenska samhället egentligen uppfattar mig som. Inte som vuxen, inte som en person med rätt till integritet och rätt till min egen kropp. Därför inte heller som ett barn, utan som något annat.


Något utan integritet, något som ska stå till vårdens, kommunens och statens förfogande. Något som ska kontrolleras och mätas. Något som ska vara beredd att visa allt. Något där blottade bröst inte är bröst. Ett medicinens exempel.


Allt detta måste jag förmå mig att bli uppfattad som. Jag kan inte vägra, inte säga nej, inte låsa dörren när arbetsterapeuten ringer på. Då blir det inget beslut om personlig assistans eftersom kommunen inte kan vara säkra på mitt behov. Då blir det inga kläder på kroppen, ingen mat och ingen möjlighet till arbete eller studier. Då kan jag inte själv bestämma vem som tar i min kropp och när. Då måste jag ta med mig mina vänner in på toaletten.


http://fulldelaktighet.nu/?p=3426#comment-29076

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 18:05

USA  Hangarkryssare

USA Hangarkryssare

”Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring.”

”Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst”, skriver Andersson i detta inlägg.

Ett militärt anfall mot Sverige för att erövra och ockupera landet är idag inte ett alternativ för en fiende.

Ett militärt anfall mot Sverige kan komma att ske av i princip endast två orsaker.

1. Säkra Svenskt territorium för passage av egen trupp eller hålla basområden.

2. För att förhindra trupp att röra sig genom vårt land eller hålla basområden här.

De två stora maktblocken som finns i Nordeuropa och dess närhet är USA/Nato och den Ryska Federationens trupper. Att EU:s överenskommelser skulle ha någon som helst betydelse i ett stormaktskrig är uteslutet. EU är ovidkommande.

Om det utbryter ett krig emellan USA/Nato – Ryssland vilket nu denna dag och framöver är mycket troligt då blir Sverige en krigszon. Men inte för att man vill Sverige och dess folk något utan att vi befinner oss där vi är. Vi blir en strategisk zon.

Enligt alternativ ett så kommer Natos trupper i Norge att vilja säkra upp försörjningslinjer till Baltikum via Sverige. Den av USA förhandslagrade marinkårsdivision som finns strax norr om Trondheim (Verdal) är en attackstyrka, och dess uppgift blir att via vägnät och järnväg inta och kontrollera minst ett par svenska hamnar. Därmed säkra Natos försörjningslinje från hamnen i Trondheim via svenska hamnar (mellan Gävle & Sundsvall) och sedan med fartyg runt Åland till de Baltiska staterna överföra militärt underhåll och trupp. Ubåtar från USA/Nato skall blockera Finska viken och kustområdet utanför f.d Königsberg idag Kaliningrad. Dessa ubåtar måste finnas i Östersjön innan en blockad av inpassagen i sunden stängs. Kriget måste förberedas. Det är i det skeendet vi just nu befinner oss men överföring av förband till Baltikum.

Det här kommer att ske direkt efter eller strax före ett krigsutbrott, och det är att man flyger in från USA till Trondheim (Stjördal airport) via ett 50 tal flighter de 20 000 man som har sin utrustning i ett berg norr om Trondheim. Dessa trupper blir stridsberedda på någon timme efter landning. Avståndet flygplats till bergsförrådet i Verdal är cirka 40 kilometer. Sedan är det bara ytterligare 40 kilometer till svenska gränsen.

Gentemot Sverige kommer USA/Nato att hävda det avtal som förra Regeringen undertecknade en av de sista dagarna de satt kvar, vilket är ett Carte Blanche för Nato att invadera Sverige utan krigsförklaring. Bäst för dem vore ju om de kunde få Sverige att bli en del av angreppsformationen som nu Nato blivit efter Warszawapaktens nedläggning för 20 år sedan. Det vill säga att Sverige blir en del av Nato. Det är detta politiska spel vi nu bevittnar i Riksdagen bl.a

De andra områdena som Nato sneglar på i Sverige är bland annat flygbasområdet runt Vidsel. I en cirkel på 100 kilometer runt denna bas efter Piteälven finns ytterligare ett 10 – tal viktiga flygfält. Detta basområde ligger också skyddat bakom det finska flygets operationsområde. Nämnas här bör också att vid Bodö i Norge finns en ankringsplats för en amerikansk hangarfartygsgrupp. Även denna är förberedd och runt Bodö finns mycket viktiga installationer för USA/Nato, liksom hela vägen upp efter kusten i Nordnorge.

Den som behärskar Vidselfälten behärskar med sitt flyg hela området väster om Kolahalvön.

Nordnorge med sina djupa fjordar är också ett område där USA och Nato kommer att gömma många av sina ubåtar som då behärskar hela Nordatlanten. Man vill här stoppa de ryska djupgående missilubåtar som finns i Murmanskområdet för att komma nära den Nordamerikanska kontinenten.

Men även Gotland kommer att få stor betydelse i ett framtida krig. Orsakerna är dess läge och Gotland har i ett kommande krig ett strategiskt läge. Gotland blir ett uppmarschområde.

Den som behärskar Stora och Lilla Bälten samt Öresund kan ju stoppa all in- och utfart ur Östersjön, och därför kommer dessa vattendrag att minläggas direkt innan kriget bryter ut. Minor läggs från både flyg, ubåtar och ytfartyg. Ryskt flyg har övat på detta nu under vintern och flugit där utan transpondrar vilket gjort civilflyget upprört.

Enligt alternativ två så kommer de ryska förbanden att på alla sätt försöka att stoppa USA/Natos planer för transportvägar genom Sverige, och att Vidselområdet samt Gotland blir baser för Natos förband. Sverige blir därmed en krigszon. Men bara delar av landet.

Rysslands militära doktrin säger att man direkt går upp i kärnvapenkrig om det nu blir ett krig och det blir det. Då kommer man att vilja förstöra den infrastruktur som USA/Natos trupper vill ha i vårt land.

Vi kan därför förvänta oss mycket avancerade anfall av Spetsnaz förband som förstör elledningar, master för tele, radio mm, broar, vägar, allt som stoppar ett utnyttjande av svenskt territorium. Det här kommer att leda till mycket svårigheter för det civila svenska samhället.

Om dessa insatser inte räcker kan vi förvänta oss riktade attacker med stridsspetsar från de nya vapentyper Ryssland har vilket innefattar kärnvapen men i begränsad taktisk storlek. Dessa vapen sätts då in mot hamnar och andra viktiga infrastrukturella mål.

Skadorna på vårt lands städer i krigszonerna blir mycket stora men lokala. Några få städer får svåra skador i övrigt blir det enorma skador på det civila samhällets infrastruktur som kommer att totalt klappa ihop, och på ett antal dygn bryta ner vårt land helt och hållet. Om el, kommunikationer både fysiska och teledito slutar att fungera bryter de ekonomiska och de sociala samhället snabbt ihop. Ett land som vårt klarar idag inte denna typ av svårigheter.

Min slutsats blir därför följande:

Om vi står utanför USA/Nato, och vi kan försvara oss mot ett angrepp från norskt territorium och hävda svensk alliansfrihet då kommer vi inte heller att bli anfallna österifrån. Detsamma gäller om vi skulle råka ut för någon form av angrepp från öst där man vill åt vårt territorium. Kan vi hävda vårt land och försvara oss blir vi inte angripna från väst.

Vad Sverige därför behöver just nu är en magnifik upprustning och en klar militär doktrin som uttrycker alliansfrihet och neutralitet i krigsförhållanden.

Vi behöver ett mycket starkt eget försvar, och de ekonomiska medel som finns kan frigöras från sådant som idag kostar stora summor. En svensk upprustning kommer att gynna de kommande släktet som slipper att ha haft ett krig i sitt land, men även vi som nu finns. Bara de som varit med om krig vet vad det innebär.

Sverige måste stå själv på egna ben och skydda vårt eget land från alla håll. Utan att göra så kommer vårt land att bli mycket olyckligt, och framtiden kommer att ställa till ansvar våra politiker brutalt hårt.

Andersson

 

https://parnassen.wordpress.com/2015/03/23/sverige-som-krigszon

Av Stig Olsson - 23 mars 2015 17:51

Jag har ånyo – måttligt frivilligt eftersom fjärrkontrollen låg utom räckhåll; när kommer man uppfinna fjärrkontroller till fjärrkontrollen? – åtnjutit ännu några minuter av statens televisionsutsändningar med inriktning på hur samtidshändelser skall skildras inom ramen för den politiskt korrekta åskådningen.


Statsminister Staffan Lövén (eller vad han nu heter) har hastigt återvänt till Sverige från toppmöte i Bryssel tillsammans med sina märkligt grimaserande livvakter Hugin och Mumin klädda i svart. Och han styrde sina steg till

Vårväderstorget i Biskopsgården, Göteborg. Där mötte han folket, sade sig ta intryck av ”de som lever här”, och förklarade att det är ”vårt” ansvar att folk skall kunna uppleva sig leva i trygghet och att det är så värdefullt att få se på plats vad som skett. Och så gick han fram och lade blommor utanför den krog där två personer sköts till döds och ytterligare en handfull människor skottskadades.


Nyhetsuppläsaren kunde berätta att det stundtals rådde upprörd stämning, men att statsministern kunde genomföra sitt besök på platsen utan att bli påverkad av detta (Norsk Rundkringkastning hade en annan syn på hur opåverkad statsministern inte var…).


Fast vad var det man var upprörda över då statsministern kom till platsen? Det fick vi ingen tydlig bild av. Jag fick intryck av att Statens Television försökte förmedla en bild av att invånarna var ivriga över att få möta statsministern.


Men samtidigt hade jag en magkänsla över att det var någonting annat som fick vissa av Biskopsgårdens invånare att bröla och grymta. Jag kan liksom inte förstå logiken varför folk skall bli upprörda över statsministerns närvaro, om de nu inte är besvärade av besöket som sådant.


Utan hjälp från Statens Television började jag ställa upp egna hypoteser. Låt oss ponera att medborgarna vid Vårväderstorget på allvar är trötta på gangsterfasonerna i deras stadsdel och önskar att de kunde vara trygga i sitt eget område. Borde de då inte istället applådera den forne svetsaren vid vapenfabriken Hägglunds som hedrar offren för det meningslösa våldet? Tja, kan det vara så att de boende vid Vårväderstorget vet någonting som vi TV-tittare inte får veta? T.ex vilka de nedskjutna var och varför de skjutits?


Allt vi får veta är att polisen vet att det spekuleras i medierna, och just därför vill polisen inte säga någonting (som om polisens tystnad skulle minska spekulationerna). Vi får inte veta någonting om de dödade mer än att dådet anses vara ”gängrelaterat”. Om de dödade – eller i vart fall den ene – nu skulle försörja sig på olagligheter, då måste jag själv rynka på ögonbrynen i förundran över statsministerns beslut att ”visa upp sig” och lägga blommor vid mordplatsen. Är blommorna lagda även för den döde gangstern?


Inte för att jag förvånas över statsministerns beteende. Hans recept mot den uppkomna situationen är att prioritera skolan och att ungdomarna skall ha jobb. Det receptet har hans företrädare utlovat i tiotals år. Hittills finns inget som tyder på att befintliga politiska ”lösningar” varit lösningar över huvud taget. Snarare tvärtom. Det är dags att tänka nytt.


Avkriminalisera innehav, bruk och handel med de droger som ligorna säljer. Beröva dem deras levebröd. Släpp vapenlagarna och låt folk som sitter på restauranger eller annorstädes beväpna sig så att de har en ärlig chans att försvara sig när det stormar in någon snubbe med automatvapen.


Sluta dalta med 15-åringar som begår vålds- och egendomsbrott. Lås in dem på ställen som inte förknippas med ordet ”trivselfaktor”. Och framför allt, ge folk makt att forma sina liv utan att staten styr och ställer. Statsminister Staffan


Löfvén var inte i Biskopsgården för att han tycker synd om folket där; han var i Biskopsgården därför att TV-kamerorna fanns på plats så att han än en gång kan inbilla väljarna att hans politiska plattityder skulle ha någon legitimitet.


https://peterharold.wordpress.com/2015/03/20/varfor-upprord-stamning

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se