Alla inlägg under juni 2014

Av Stig Olsson - 30 juni 2014 14:51

Inför riksdagsvalet den 14 september intervjuar Assistanskoll de politiska partiernas talespersoner i assistansfrågor. I detta nyhetsbrev presenteras de fyra första intervjuerna. I nästa nyhetsbrev, i slutet av augusti, kommer intervjuer med övriga partier.

Vänsterpartiet kritiserar assistansutredningar

Vänsterpartiets Eva Olofsson riktar skarp kritik mot många av de utredningar av assistansen som varit. Hon anser att besluten fått svag förankring och vill istället ha parlamentariska utredningar.

Vänsterpartiet – "Parlamentariska utredningar istället för snabba enmansutredningar"
Citat:

Utredningen om schablonbeloppet… var en typisk sådan snabbutredning, där funktionshinderrörelsen bara var representerade av en person. De hade fel utgångspunkt från början och man tittade inte på vilka krav assistansen ställer idag.

De har ju inte varit prioriterade alls. Många funktionsnedsatta är arbetslösa eller sjukskrivna samtidigt som sjuk- och aktivitetsersättning länge legat kvar på samma nivå. De får inga jobbskatteavdrag och har ofta merkostnader som färdtjänst eller större boende.

Det kommer att finnas en rad olika möjligheter för de som har idéer och vill utveckla personlig assistans, men riskkapitalism tycker vi inte passar i någon del av välfärden.

Miljöpartiet vill förtydliga vilka som tillhör personkrets 3

Agneta Luttropp, Miljöpartiet, säger att det råder en stor osäkerhet inom Försäkringskassan om personkrets 3. Det skulle bli en av de första sakerna en eventuell rödgrön regering skulle försöka ändra.

Miljöpartiet - "Du kan byta kommun och plötsligt hör du inte till personkretsen"
Citat:

Jag får massor med mejl om det här och det är väldigt många överklaganden i Förvaltningsrätten från personer som tycker att de blivit felbedömda.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om att det måste ske en förändring av § 9a.
– Ja, det är vi eniga om. Vi har motionerat om det, debatterat och skrivit om det så den förändringen kommer vi att göra. Jag har svårt att se att det inte skulle ske.

För att få personlig assistans krävs det i regel ett eller flera intyg, till exempel olika sorters läkarutlåtanden. Hur kan de bli så felaktiga?

Kristdemokraterna försvarar regeringen

Magnus Sjödahl, Kristdemokraterna, menar att statistiken visar att de värnat rätten till assistans. Han är positiv till tvåårsomprövningar, eftersom de säkerställer att assistansberättigade varken får för mycket eller för lite timmar.

Kristdemokraterna - "Vi har värnat om rätten till assistans"
Citat:

Antalet personer som fick assistansersättning var 15 274 år 2008. Motsvarande siffra var 15 866 år 2013.

…när det kommer till kritan så är vi överens i alliansen.

Det är av stor vikt att bedömningen sker på ett korrekt och icke integritetskränkande sätt och med ett gott bemötande. Att använda tidtagarur för olika moment är självklart inte en rimlig metod.

Folkpartiet medger att de kompromissat i assistansfrågor

Maria Lundqvist Brömster, Folkpartiet, vill förtydliga § 9a i LSS och att arbete, föräldraskap och delaktighet i samhället ska ses som grundläggande behov. Samtidigt medger hon att Folkpartiet kompromissat om assistansfrågor.

Folkpartiet liberalerna – "Vi vill förtydliga assistanslagstiftningen och stoppa minuträkningen"
Citat:

Maria Lundqvist Brömster anser att det ligger mycket i vad Thomas Hammarberg säger.
– Vi har ratificerat konventionen och den ska genomsyra lagstiftningen, därför vill vi förtydliga bedömningarna i § 9a i LSS.

Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati!

Hon var nyligen på slutpläderingarna i Södertäljemålet kring ELMA assistans. – Det var fruktansvärt att lyssna på, det handlade om uppenbar vanvård, sådana brott måste straffas.

Referat från konferensen LSS 20 år – och sen?

I början av månaden anordnade KFO och Assistansanordnarna en konferens på temat kvalitet i personlig assistans. Ett seminarium bestående av en expertpanel inledde och en paneldebatt med representanter från de politiska partierna tog vid.

Konferens: LSS 20 år - och sen?
Citat:

Susanne Berg, kvalitetsutvecklare på STIL:
– Kvalitet för den ene kan vara precis det motsatta för den andre. Det heter personlig assistans och det betyder att assistansen ska vara just personlig.

En kvinna i publiken som haft personlig assistans i 30 år undrade vart samhället är på väg.
– Vad som skrämmer mig är att alla de här utredningarna som görs resulterar i att jag, som är huvudpersonen, får allt mindre och mindre makt över mitt eget liv.

Kristdemokraternas representant Anders Andersson försvarade regeringen.
– Jag vägrar ta någon skit för att vi skulle ha skurit ner. Vi har sett till att bevara reformen trots hårda ekonomiska tider.

– Det går inte med någon vilja i världen att påstå att de här frågorna varit prioriterade under de borgerliga mandatperioderna, replikerade socialdemokraten Lennart Axelsson.

Rättighetslagstiftning i Norge

Den 16 juni beslutade norska Stortinget att Brukerstyrt Personlig Assistanse, BPA blir en rättighet om timbehovet är tillräckligt stort. Assistanskoll intervjuar Vibeke Marøy Melstrøm, grundare av brukarkooperativet Uloba.

Norge får rättighetslagstiftning för personlig assistans
Citat:

Om behovet är mellan 25 och 32 timmar ska kommunen bevisa att BPA blir dyrare än annat stöd.

Det är lite överraskande att den här regeringen lägger fram det, men det har visat sig att Höyre och Fremskrittspartiet är positiva till personlig assistans.

I den nya lagen finns en grundläggande princip att det som du skulle kunna göra själv ska assistenterna kunna göra.

Vi ser rättigheten komma, men ser samtidigt att kommunerna vill kontrollera och urvattna så mycket som möjligt.

 

http://assistanskoll.se/assistanskoll-nyhetsbrev-20140626.html

ANNONS
Av Stig Olsson - 29 juni 2014 17:17

Hur många tror dom att dom lurar? Det här är ju skrämmande att man kan ljuga så groteskt bara för att hindra sanningen från att komma fram i framtiden!!! Nä era svin till lögnhalsar... Det här ska ni inte komma ifrån!


För det är ju så här att med sk enkäter kan man ju få fram exakt det resultat man vill bara genom att ställa bra formulerade och styrda frågor!


Se här vad dom inbillar sig att vi ska gå på!


undefined

Svenskarna är nöjda med välfärdstjänsterna I en unik vitbok som Sveriges Kommuner och Landsting lanserar i dag, framkommer att den absoluta merparten av svenskarna är nöjda med servicen från kommuner, landsting och regioner.

 

Vitboken ”Ren fakta – om kommuner, landsting och regioner” bygger på en sammanställning av utvärderingar och brukarundersökningar som görs löpande inom verksamheterna i kommuner, landsting och regioner. Här framgår bland annat att:



  • De medicinska resultaten är bland de bästa i världen samtidigt som kostnaderna är relativt låga jämfört med andra utvecklade länder.
  • Tillgången till vård är god, 8 av 10 anser att de har tillgång till den vård de behöver. Vårdgarantin följs i 9 fall av 10.
  • Sverige har många sjuksköterskor per patient jämfört med andra länder, 11,1 på 1 000 patienter, att jämföra med OECD-snittet på 8,7.
  • Sverige satsar näst mest resurser i OECD på äldreomsorgen.
  • 9 av 10 är nöjda med sin hemtjänst, 8 av 10 med sina särskilda boenden. 9 av 10 anhöriga är också nöjda med hemtjänst och särskilda boenden.
  • 9 av 10 föräldrar är nöjda med förskolan.
  • 7 av 10 föräldrar är nöjda med sina barns skola, 8 av 10 elever får den hjälp de behöver, 9 av 10 elever känner sig trygga i skolan, och trivs med sina lärare och sina kompisar.
  • 8 av 10 elever, och lika stor andel lärare, upplever att de har arbetsro.
  • 8 av 10 är nöjda med den senaste kollektivtrafikresan.

I sammanställningen framgår det också att det aldrig har satsats så mycket resurser på välfärden som i dag. Och skattepengarna går dit medborgarna vill – vården, skolan och omsorgen får 80 procent av skattemedlen.  Dessutom är intresset för att jobba i välfärdsbranschen stort. Ungdomar tycker jobben verkar roliga och spännande, 6 av 10 kan tänka sig ett jobb i kommun, landsting eller region. Hälften kan tänka sig en karriär som lärare. 


– Vi har alltför länge levt med myterna om tillståndet i den svenska välfärden, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.

– Här kan vi tydligt visa att svensk välfärd är bland de bästa i världen; vi satsar mer resurser än någonsin, vi använder dem effektivt och har mycket nöjda medborgare.


Ladda ned rapporten "Ren fakta om kommuner, landsting och regioner"

Ladda ner högupplöst bild på Anders Knape


http://www.mynewsdesk.com/se/sveriges_kommuner_och_landsting/pressreleases/svenskarna-aer-noejda-med-vaelfaerdstjaensterna-1013258?utm_source=alert&utm_medium=email&utm_campaign=Alert&utm_content

ANNONS
Av Stig Olsson - 29 juni 2014 13:17

Det är inte jag som författat artikeln, även om den innehåller samma saker jag gärna skriver om när det gäller denne mordiske svenske politiker som dessutom har aktivt medverkat till att stora afrikanska samhällen utraderats bara för att han själv ska få mer pengar på kontot! Såna svin ska vi inte ha i vår riksdag. Hör och fattar du det Reinfeldt?


Hur som... här är artikeln jag gillar och vill sprida... Se vilket kräk denne Quissling är:


Carl Bildt värvades av krigslobbyn


MÜNCHEN. Carl Bildt var hemlig topplobbyist för Irakkriget fram till maj 2003. Meningen var att Vita huset efter kriget skulle belöna honom med ett toppjobb i Irak.
- Carl Bildt var en viktig värvning för oss. Opinionsläget var dåligt i Europa, säger Bruce Jackson, ordförande i "Kommittén för Iraks befrielse" och före detta chef för strategisk planering på vapentillverkaren Lockheed Martin, till Expressen.

 

Utrikesminister Carl Bildt pratar i dag ogärna om sin inblandning i upptakten av kriget i Irak 2003. Men Expressen kan i dag avslöja att utrikesministern var djupt involverad i den amerikanska lobbyapparaten. I november 2002 bildas lobbygruppen "Committee for the Liberation of Iraq" (CLI) - Kommittén för Iraks befrielse, i Washington DC. Kommittén har två uttalade mål:

    Verka för en militär intervention i Irak.
    Bistå i återuppbyggnaden av Irak.

I kommittén ingår idel neokonservativa krigshökar, många med starka kopplingar till den amerikanska krigsindustrin.

Jobbade hos vapentillverkare

Bruce P Jackson.Kommitténs ordförande, Bruce P Jackson, har fram till bara några månader innan varit chef för stragisk planering på Lockheed Martin, en av världens största vapentillverkare. I slutet av 2002 rekryteras Carl Bildt till CLI. - Det var jag och Randy (Scheunemann, president i CLI) som kontaktade Carl Bildt. Han ville gärna vara med, berättade Bruce P Jackson när Expressen träffade honom på säkerhetstoppmötet i München för tio dagar sedan. Vintern 2002-2003 växte missnöjet med de amerikanska krigsplanerna, och kommittén värvade flera politiker för att förändra opinionsläget. Toppnamnet i Europa var den tidigare statsministern Carl Bildt. - Vi gav honom inga direktiv om hur han skulle argumentera. Det viktiga var att han var för en intervention i Irak, berättar Bruce P Jackson för Expressen. Carl Bildt börjar direkt att synas i flera svenska och europeiska medier, och framstår som en stark anhängare av det stundande kriget. Lobbygruppen CLI står under hela vintern i tät kommunikation med Vita huset. Målet är att vända världsopinionen. - Sedan tog försvarsminister Donald Rumsfeld över operationen. Han stängde dörren för CLI, berättar Jackson. Efter krigsutbrottet fortsätter Carl Bildt att arbeta för CLI. I en ny artikel i International Herald Tribune drar han upp riktlinjer för hur Irak ska återuppbyggas.

"Bildt har ambitioner"

- Att han marknadsför sig själv för ett toppjobb på det sättet är inte konstigt, säger Bruce Jackson. Carl Bildt har ambitioner, det ska politiker ha. - Bildt såg i Irak-kriget sin chans till comeback i storpolitiken. Genom att ställa upp för CLI ville han visa Vita huset att han var en man att lita på, att han inte tillhörde "Old Europe" - inte var en Villepine eller Chirac eller Schröder, säger en neokonservativ som tillhör kretsen kring de ledande personerna i CLI. Men när det står klart att Rumsfeld är ointresserad av resurser utifrån läggs CLI ner, i juni 2003. Carl Bildt har avböjt att ge kommentarer till Expressen. [LINK]

 

http://www.expressen.se/nyheter/carl-bildt-varvades-av-krigslobbyn/

Av Stig Olsson - 28 juni 2014 16:06

Att den lilla orten San Pedro de Torello i Katalonien skulle utropa sin självständighet (nyhetsinslag till vänster) var inte förvånande.

Frågan är snarare varför det tog så lång tid – med tanke på alla dessa av internationella banksters, och svartmurare i Madrid och i Bryssel skapade kriserna?

Missnöjet med det angloamerikanska imperietsglobalisering och vanskötsel av planeten är ju allestädes närvarande.

Om andra européer nu följer katalonernas exempel skulle det utbredda misstroendet snabbt och smärtfritt kunna transformeras till en återgång till den kanske mest framgångsrika civilisationsform Europa känt – den s k stadsstaten eller regionen: politiskt och finansiellt suveräna regioner och städer med omnejd, med egna valutor och som efter eget gottfinnande har transaktioner med sina likaledes suveräna grannar.

Ett bra nordiskt exempel är hur det var på Gotland – innan Stockholm slog till. Så välbärgad var befolkningen där, bl a tack vare sin geografiska belägenhet mitt i Östersjön, att det råder förbud mot metalldetektorer där eftersom stället än i dag är en enda stor skattkammarö.

Den blev  det när lokalbefolkningen grävde ned sitt välstånd ute i naturen för att ha något kvar efter att brandskattarna hälsade på.[1] 


JRA – Jämtländska Republikanska Armén

Svensk Bonniermedia talar (naturligtvis) inte om det, men det puttrar faktiskt i grytorna både i norr och söder, liksom väster och öster på den östra halvan på den skandinaviska halvön.

Republiken Jämtland, t ex, utropade sin självständighet 1963 och lever just nu med sin tredje president.

Ewert Ljusberg heter han. Han är trubadur och mottog nyheten om Kataloniens självständighet med positiva ord.

Eftersom fogdar från fjollträsk alltjämt finner sin väg upp till vildmarken finns JRA – den Jämtländska Republikanska Armén.




Tal från 2011 av Republiken Jämtlands president Ewert Ljusberg 

Scania

I Skåne minns man än i dag hagelbösse-arrangemanget mellan sina bördiga böljande ängar och Stockholms hemsökta och ofruktbara morän-hällar.

Stockholm besegrade aldrig snapphanarna på slagfältet.

Det var först efter kungligt påbud om terror mot, och folkmord av, den dåvarande skånska civilbefolkningen, Vasaätten till slut införlivade landsändan med vad som i dag heter Sverige.

Det tog ett sekel – och då var det nästan slut på människor för Stockholms knektar att slakta och det går därför än i dag höra folkvalda skåningar på Sveriges nationaldag erinra allmogen om Stockholms syndaregister – trots att det hela utspelade sig för över fyra sekler sedan.


WO

Eftersom Illuminatis hantlangare misslyckats med sina uppdrag – vilket reaktionerna på finans- och andra kriser runtom i världen vittnar – kommer människor av rent praktiska skäl snart tvingas att axla friheten och ansvaret att finna lokala lösningar.

Det kommer allra senaste ske när det nuvarande systemet magplaskar.

Läsare bör därför inte bli förvånade om framtida skolatlaser visar följande kartbild över norra Europa.




Beträffande Sverige norr om Dalälven så har detta område aldrig tillhört Sverige så det kan väl lika bra tillfalla den granne som har en natur som mest liknar det – nämligen Finland, eller kanske samerna – som faktiskt bott där längst.

Men, om nu skåningar, gotlänningar och jämtlänningar återtar sina friheter – hur kommer människor i t ex småland, Dalarna – eller Sveriges mest revolutionära stad, Göteborg – att reagera?

Kanske är det bästa krigsförbrytarna på Helgeandsholmen och norr om strömmen kan hoppas på är ett Sverige som ovan med huvudstaden i Göteborg – eller att ta det som blir över av Svealand efter att också Värmland och Dalarna gått sina egna vägar.


 http://blueshift.nu/kataloniens-sjalvstandighet-borjan-pa-slutet-for-lilleputtemakten-stockholm/

Av Stig Olsson - 27 juni 2014 15:09

Att Moderaterna Stockholm valde att polisanmäla den fria teatergruppen Nationalscen visar på desperat nervositet. Regeringspartiet klarar inte att en teatergrupp driver med dem. Man undrar varför?

 

Teatergruppens idé är lika enkel som briljant: vi ställer oss på torget och delar flygblad med autentiska Reinfeldtcitat. Vi kallar oss ”Äkta Moderaterna” och så ser vi hur folk reagerar när de får läsa vad statsministern verkligen har sagt om välfärden och fattiga människor.

 

Det är politisk satir när den är som bäst. Den politiska satirens syfte är ju att göra narr av makten. I århundraden har den gjort möjligt för de där nere att skratta åt de där uppe. I det folkliga gapskrattet knuffas makthavarna ner från sina piedestaler och behandlas som jämlikar. Men riktigt roligt blir det först om makthavarna inte klarar av att hantera att någon driver med dem.

 

Och det var precis vad som hände. De Nya Moderaternas reaktion på detta, de ”Äkta Moderaternas” tilltag, blev nämligen att springa till farbror polisen och hävda varumärkesintrång. I förra veckan meddelade dock åklagaren att förundersökningen har lagts ned.


Gott så.

 

Men den lades ned på formalistiska grunder. Vi får hoppas att Moderaterna tar sitt förnuft till fånga och inte driver saken vidare. Fast det kanske är att hoppas på för mycket. Moderaternas partisekreterare Kent Persson anser nämligen att teatergruppens agerande är ”antidemokratiskt”.

 

Så vad handlar detta om? Varför går Moderaterna i spinn när någon delar flygblad med autentiska citat av partiledaren?

 

Citaten som det handlar om kommer från de båda böckerna ”Det sovande folket” och ”Stenen i handen på den starke”, som Reinfeldt skrev tillsammans med den tidigare moderate partisekreteraren Per Schlingmann. Böckerna är nyliberala manifest med en konspirationsteoretisk slagsida. De går i det närmaste inte att få tag på, eftersom de flesta exemplar har försvunnit från biblioteken. Vill man läsa ”Det sovande folket” får man gå till regeringskritiska ”Alliansfritt Sverige” som skannat in ett exemplar och lagt ut på nätet.

 

Jag har tidigare i denna tidning skrivit om dessa båda böcker. Men i korthet kan man i dem läsa att folket är ”offer för socialdemokratisk hjärntvätt” och att ”svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade”.

 

Vi får veta att ”människan av naturen är lite lat”, vilket gör att ”välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.” Därför måste vi ”överge den generella välfärdspolitiken”. I dess ställe ska ett samhälle skapas, där ”de som lever på bidrag [...] skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras.” I den reinfeldtska framtidsvisionen flåsar armodet, om än inte svältdöden, alltid den fattige nacken. ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.”

 

Sjuka och fattiga ska inte behöva svälta, men den som skadas på arbetet och förlorar arbetsförmågan ska inte ges något annat än mat för dagen. Den som får MS och inte kan jobba, den som förlorar arbetet och inte kan finna något nytt, den som har fått barn och vill vara föräldraledig – glöm att samhället gör annat än att garantera att det finns mat för dagen. Allt annat får du själv lösa bäst du kan. Det är i klartext vad vår statsminister drev för några år sedan. Men tappa inte modet, du som lever i armod. Var glad! Det är bra för dig, ty ”de hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten”.

 

Detta är alltså Reinfeldts egna ord, hans egna resonemang. Det var sådant som proklamerades av Nationalscen, ett tilltag som partisekreterare Persson stämplar som ”antidemokratiskt”. Det är för detta som Nationalscen polisanmäldes.

 

Jag tänker på detta när jag läser en artikel i tidningen ETC om långtidssjuke Johan som utförsäkrats och har ställts utan ekonomiskt stöd. Efter att han inte ätit ordentligt på en vecka, går han till slut ner till slussen i Stockholm och sätter sig och börjar tigga. Han säger: ”Jag har vuxit upp i Välfärdssverige, här har man inte behövt tigga för att klara sig. Så är det inte längre.”

 

Det moderata PR-maskineriet kan säkert lyckas att göra gällande att böckerna, som är från 90-talet, är ungdomssynder. Även om Reinfeldt var riksdagsledamot och alls ingen ungdom när han skrev dem, så har folk förståelse för sånt. Vad folk däremot inte har förståelse för är falskspel. Tänk om Reinfeldt kanske fortfarande tycker så som han gjorde på 90-talet, men låter bli att säga det av taktiska skäl?

 

Om väljarna börjar tänka så och kopplar samman Johans situation – eller någon annans, för vi känner alla någon som drabbats av Reinfeldts politik – med de hatiska utfallen mot välfärden som finns i dessa båda böcker; om de ser den långsiktiga strategin, planen, och börjar jämföra effekterna av Reinfeldts politik med de visioner som han beskrev på 1990-talet. Då är valet förlorat. För ingen gillar orent spel.


Det är detta som gör Nationalscens politiska satir så farlig – och Moderaterna så upprörda.


http://www.folkbladet.nu/821891/klarar-inte-av-politisk-satir

Av Stig Olsson - 27 juni 2014 08:27

Ett slag i ansiktet när dottern miste assistanstimmarna. Under många år hade Carla Sundstens dotter Divya i Finspång några timmars personlig assistans i veckan.  –Nu har kommunen dragit in all assistans för Divya, och hänvisar till hemtjänsten istället. Ovärdigt, anser Carla Sundsten.


–Nu har kommunen tagit bort assistanstimmarna. Vi har överklagat, men de säger att vi ska vända oss till hemstjänsten istället, för att Divya ska få lite hjälp och stöd. Det känns som ett slag i ansiktet på oss, säger Carla Sundsten.  


Under många år hade Divya Sundsten, som har en utvecklingsstörning några timmars assistans i veckan. Divya som bor hemma hos mamma Carla Sundsten och ”arbetar” på en daglig verksamhet på dagarna och behöver hjälp med väldigt mycket i sin vardag  


– Det är ju absolut inte samma sak med hemtjänst. En personlig assistans är på Divyas villkor och kan bistå henne så hon kan ha ett aktivare liv. LSS-insatser och hemtjänst är två helt skilda saker. Det här kan inte vara rätt. Divya är 28 år och rätt att få leva som en ung vuxen med ett aktivt liv, säger hon.  


Carla Sundsten kan inte förstå hur kommunen resonerar, och varför Divya plötsligt inte skulle ha behov av assistanstimmar, då hennes situation absolut inte har förändrats.  


– Jag känner flera föräldrar vars barn har fått samma besked; att de blivit av med assistanstimmar eller kontaktperson och istället blivit hänvisade till hemtjänsten. Jag anser att kommunen bryter mot lagen, betonar Carla Sundsten, som återigen har överklagat kommunens avslag.  


– Vi kan bara bekräfta den bilden som Carla Sundsten ger. Allt fler hör av sig till oss med likartade berättelser. Vi får signaler om att kommunen blivit hårdare i sina bedömningar, när det gäller olika LSS-insatser, för att spara pengar. Det drabbar personer med utvecklingsstörning hårt. Konsekvenserna blir ofta att man blir mer isolerad och mister möjligheten till ett socialt liv och en aktiv fritid, säger Anna Ahrbom, ordförande FUB Finspång.  


Ansökan om ett vanligt liv  

Divya Sundsten är inte ensam om att få avslag på ansökan om assistanstimmar eller kontaktperson.


Med kampanjen "Ansökan om ett vanligt liv" vill Riksförbundet FUB sätta fokus på att alltfler mister sin kontaktperson eller ledsagare, samt får avslag på ansökningar om olika LSS-insatser. Syftet med kampanjen är att uppmärksamma den diskriminering som personer med utvecklingsstörning eller andra funktionsnedsättningar utsätts för på grund av avslag på olika stödinsatser.  


Med kampanjen vill Riksförbundet FUB visa det orimliga i att det finns unga, såväl som äldre människor, som stängs ute från det som de flesta av oss tar för givet.  Att gå på bio, restaurang eller se en fotbollsmatch, eller en så enkel sak som att besöka en kompis. Utan stödet från en kontaktperson eller ledsagare kan det vara en omöjlighet för en person med utvecklingsstörning.  


– Vi har svart på vitt att kontaktperson och ledsagare är några av de LSS-insatserna som idag ofta avslås av landets kommuner. Vi tänker inte tyst acceptera att personer med utvecklingsstörning diskrimineras. Ingen ska behöva ha sämre livsvillkor på grund av en funktionsnedsättning, säger Thomas Jansson, ordförande för FUB.  


Kampanjen: ”Ansökan om ett vanligt liv” lanseras i dagstidningar, i tunnelbanan och som bioreklam under sommaren.


http://www.mynewsdesk.com/se/fub/pressreleases



Av Stig Olsson - 26 juni 2014 12:59

Det finns få andra länder i världen talar så mycket om mänskliga rättigheter som Sverige och allas rätt till ett värdigt liv.  Och i våra olika lagar som rör välfärdspolitiken finns också mycket höga ambitioner att förverkliga dem i praktiken. När det gäller oss med stora funktionsnedsättningar finns det t.o.m en lag, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS som säger att vi har rätt till att leva som andra.
 
Vidare säger sig alla riksdagspartier har höga ambitioner med funktionshinderpolitiken där assistansreformen och LSS är en mycket viktig del för att förverkliga de höga ambitionerna

Vackra ord men när man talar om mänskliga rättigheter och därmed utan undantag alla människors lika värde räcker det inte bara med fina ord. Det måste fyllas med ett konkret innehåll som i sin tur omsätts i praktisk handling och inte bara stannar vid fina formuleringar. Och här går utvecklingen tyvärr åt helt fel håll. Man ser en utveckling där rättigheterna alltmer får stå åt sidan för ekonomin,  - det "kostar för mycket - kostnaden skenar" etcetera. Här är exempel på hur verkligheten ser ut.
 
·       Det blir allt svårare att bli beviljad personlig assistans eller annan LSS insats men desto lättare att förlora den vilket leder till att de fina intentionerna urholkas alltmer.
 
·  De flesta riksdagspartierna har hitills visat dåligt intresse av att verkligen göra något åt den utvecklingen.
 
·  Regeringen har visat få tecken på att man tar kritiken på allvar från FN angående hur vi lever upp till Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Handikappkonventionen)
 
·  Runt om i landet anlitar kommuner konsulter som ska "lära handläggarna" att hitta kryphål i LSS-lagstiftningen för att öka antalet avslag, d v s sänka kostnaden.
 
Denna unkna syn på våra rättigheter inskränker sig emellertid inte bara till LSS. Ett dagsaktuellt exempel är den nya lagen som ska klassa otillgänglighet som diskriminering. Lagen är nu antagen med alla undantag som kommer att göra den synnerligen tandlös. Här är några exempel på hur det lät i riksdagsdebatten innan lagen antogs:
 
"Man ska ta hänsyn även till näringslivet och att man måste tänka på företagens administrationsbörda" 
 
" Restauranger som serverar något annat än gluten- och laktosfri kost kommer att behöva stänga igen, tandläkarmottagningar som i 40 år legat på andra våningen kommer gå i konkurs när de försöker installera en hiss"
 
Självklart betonar man också att tillgängligheten är mycket viktig men i slutändan är det de ekonomiska kostnaderna som får styra hur mycket det får kosta för såväl det allmänna som privata företag, inte att rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar står över det allmännas eventuella budgetproblem.
 
Att personlig assistans är en mänsklig rättighet är inget handikapprörelsen har hittat på själva. Det anser även FN och man ha även författat en särskild konvention om det. Rätten till personlig assistans regleras i artikel 19 och där räknar man upp en rad andra rättigheter, b land annat rätten till ett tillgängligt samhälle. Denna konvention har Sverige undertecknat och där FN anser at det finns stora brister i hur Sverige lever upp till dem.
 
Statens tillgångar är inte oändliga, det begriper jag, allt måste finansieras. Men MR experten Thomas Hammarberg är tydlig. Dålig ekonomi är ingen ursäkt för att ignorera den. Är det så att det är svårt att få fram tillräckligt med pengar ska det åtminstone finnas en plan för hur bristerna ska åtgärdas. Hos oss går utvecklingen åt andra hållet, här handlar det istället om att sänka kostnaderna.Inte  att skaka fram pengar för att säkerställa att våra lagstadgade rättigheter efterlevs.
 
Det kan vi inte acceptera, Sverige är inte ett u-land, vi är ett av världens rikaste länder och ska vi ha ett välfärdssamhälle värt namnet är det en självklarhet att vi har råd att och säkerställa att vi med stora funktionsnedsättningar ska kunna leva som alla andra. Detta utan att ta en enda krona från skola, sjukvård, äldreomsorg etcetera som är lika viktiga.
 
* På söndag åker jag till Visby för att delta i LSS20 seminariet på måndag. Det blir  första gången jag deltar i Almedalsveckan. Min viktigaste uppgift blir att delta i en paneldebatt ihop med ett antal riksdagspolitiker.  
 

Av Stig Olsson - 25 juni 2014 18:00

 
 

Riksdagsdebatt. Det skulle handla om det lagförslag som klassar bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Tyvärr visade det sig att lagförslaget, som idag röstades igenom, är tämligen värdelöst. Något som var ännu mer värdelöst var debatten mellan våra folkvalda. Eller ja. Debatt är ett alldeles för fint ord för den cirkusföreställning som utspelade sig i riksdagen. Det kändes snarare som en 173 minuter lång tjackpsykos.


Moderaterna gillar tanken på personer med funktionsnedsättningar ska få rättigheter. Men Gustav Nilsson känner ändå behovet att påpeka att man ska ta hänsyn även till näringslivet och att man måste tänka på företagens administrationsbörda. Det tar inte många minuter för Sverigedemokraternas Mattias Karlsson, på ett häpnadsväckande smidigt vis, byter ämne från tillgänglighet till svenskfientlighet. Han berättar att han vet hur det känns att bli misshandlad, kränkt och behandlad som mindre värd på grund av sin vita hudfärg och svenska bakgrund. Sedan pratar han om hur det känns för honom. Rätt länge.


Hur det har med saken att göra är det nog ingen som riktigt förstår. Men om det kändes förvirrande med SD blir det ännu mer obegripligt när Kristdemokraternas Penilla Gunthers tar plats bakom mikrofonen och frågar sig vad vi ska göra med alla elallergiker.

– Ska vi överhuvudtaget få ha verksamheter som har lampor och olika elektriska saker i sin verksamhet? undrar hon.


Under sitt anförande målar Penilla Gunther upp ett skräckscenario. Restauranger som serverar något annat än gluten- och laktosfri kost att behöva stänga igen, tandläkarmottagningar som i 40 år legat på andra våningen kommer gå i konkurs när de försöker installera en hiss. Istället tycker hon att personer med funktionsnedsättningar kan välja att gå till en annan tandläkarmottagning. Eller handla i en annan affär. Nu kanske ni tänker att det är en aningen okänsligt sagt i en debatt om personers mänskliga rättigheter. Men det behöver ni inte tänka. För Gunthers vet hur det är att vara diskriminerad. Hon är nämligen pälsdjursallergiker och ibland måste hon avstå från att umgås med vänner som har djur.


Så mycket var det med den valfriheten.


Under tiden som våra folkvalda politiker leker clowner inne i riksdagen pågår en aktion på mynttorget. Det är inte den första demonstrationen. Sedan december 2011 har flera viktiga aktörer inom funktionshindersrörelsen, under namnet #torsdagsaktionen, senare #tisdagsaktionen, manifesterat utanför Rosenbad. Den här gången svartklädda. Sorgens färg.


För undantagen i det nya lagförslaget gör det hela tandlöst. Rent av löjligt. Vad sägs till exempel om att man inte ska kunna ställa krav på att en arbetsgivare ska göra lokalerna anpassade om man ringer självmant och frågar om det finns jobb? Idag röstades lagen igenom. Vi borde fira. Dansa, skratta, kramas, gråta av lättnad. Vi borde vara så jävla glada över att Sverige som rättstat tar steg framåt. Juridiskt markerar att ingen har rätt att diskriminera.


Istället har vi en ny, i princip värdelös lagstiftning. Enligt SCB:s uppgifter för 2013 kommer 92 procent av företagen inom handel, 89 procent av företagen inom hotell och restaurang, 99 procent av företagen inom kulturen och 90 procent av företagen inom transport att undantas från lagstiftningen. Vi har politiker som hellre pratar om småföretagens rättigheter, som pratar om hur dyra personer med funktionsnedsättningar är, som betonar vilket kaos samhället skulle bli om lagen omfattade alla. Ja, herregud. Tänk om människor  börjar anmäla sina vänner för diskriminering för att de skaffar hundvalpar?


Det är så enkelt att säga. Alla människors lika värde. Lika rättigheter, lika skyldigheter, lika möjligheter. Enkelt att uttala, enkelt att stava till, oavsett politisk färg. Under måndagens debatt betonar samtliga partirepresentanter hur viktigt just deras parti tycker att frågor om tillgänglighet är. De är fruktansvärt duktiga, det hör man när de berömmer sig själva. Alla är rörande överens om att diskriminering trots allt borde förebyggas genom attitydsarbete.


Låter jättebra, tycker jag. Hela jävla riksdagen borde skickas på kurs.


Nivån av den här debatten är direkt kränkande för de personer som varje vecka sedan 2011 samlats utanför riksdagshuset för att kräva att få sina mänskliga rättigheter respekterade. Det är inte värdigt en demokrati, en rättstat.


Jag hoppas ni skäms.


http://www.politism.se

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16 17
18
19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se