Hjärnforskningen oetisk
Saknar lagar och etiska regler
I Sverige finns lagar och regler för det mesta. När vi skall slänga lite hushållssopor är detta omgärdat med minutiösa regler och en etisk diskussion om i stort sett varje moment. Men när det gäller superhjärnor och forskning om artificiell intelligens, vari ingår att avkoda och kopiera våra hjärnor, saknas såväl lagar som etiska regler. Det pågår inte ens en etisk debatt om detta, trots att behovet gång på gång har påtalats i officiella rapporter både i Sverige och i EU. Sverige är en av de ledande nationerna inom hjärnforskning, ett av världens snabbast växande tvärvetenskapliga forskningsområden. Vi talar om gigantiska investeringar.
I total avsaknad av såväl lagar som debatt har vi starka skäl att misstänka att det pågår oetisk forskning och rent av brottslig verksamhet inom hjärnforskningen i Sverige. Redan för 15 år sedan talade Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Karolinska Institutet (KI) om superdatorn som kunde slå schackvärldsmästare. Denna superdator har man fortsatt att utveckla för att fullskalesimulera den mänskliga hjärnan i realtid och ta fram programvara för att läsa människors tankar. Det är naivt att tro att bl.a. AstraZeneca investerar hundratals miljoner i denna forskning bara för att man är så otroligt schackintresserad.
Varför bryr sig inte Statens Medicinsk-Etiska råd (SMER) om dator-hjärna-integration, ett etiskt område som mer än något annan bioetisk fråga berör människans integritet och identitet? Vi vet att SMER var medveten om problematiken för 6 år sedan och sedan dess har ingenting hänt. Troligen beror det på att stora ekonomiska intressen har anledning att vilja mörklägga forskningsresultat och inte vill ha någon etisk debatt, som försvårar arbetet med att uppnå målet att kopiera den mänskliga hjärnan. Och varför ljuger bioetiken i denna stora fråga? I denna länk från Uppsala Universitet står det tydligt att man känner till ämnet. Men man talar inte om att det är datorer med artificiell intelligens, som används för att bakåtkompilera hjärnan och visualisera biologiskt medvetande.
Processen att skapa artificiell intelligens innebär att utveckla programvaror för att datorer skall kunna identifiera mönster och ställa frågor för sådana mönster. När detta sker i hjärnan kan det närmast beskrivas som bakåtkompilering av hjärnkoden med hjälp av syntetisk telepati, en kontinuerlig tvåvägskommunikation mellan en dator och en levande hjärna.
Torbjörn Tärnsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet (SU), brukar använda sig av exemplet med en frisk människa, som kommer till sjukhuset med ont i foten och som, på utilitaristiska grunder, kan användas för att rädda många andra med sina "reservdelar" i form av ett friskt hjärta, friska lungor och njurar osv. Vi har anledning att misstänka att det är precis detta som sker inom hjärnforskningen, nämligen att man injicerar nanopartiklar i vanliga sjukhusbesökare utan deras vetskap för att sedan kunna göra studier av hjärnimplantat och utveckla programvara för syntetisk telepati med motiveringen att det görs för mänsklighetens bästa.
KTH, KI och SU bildar tillsammans Stockholm Brain Institute. Deras hemsida får en att ana hur långt forskningen framskridit. Ny nätverksbaserad kognitiv tidsupplöst hjärnavbildningsteknik gör det möjligt att kopiera hjärnans funktionella arkitektur. Och vi vet av historisk erfarenhet att när teknik finns, då används den.
Lars-Olof (LO) Landin
Läs mer
Om Nanoteknologi
Om Digeratis - Den tredje kulturens representanter
Om robotar och humanoider
http://www.kreaprenor.se/main.asp?g=1&r=348
