Alla inlägg under oktober 2013

ANNONS
Av Stig Olsson - 27 oktober 2013 17:52

Nu släpper jag min blogg här och fortsätter skriva på en sida som heter


WWW.FRAMFART.SE 


Där kan du också fortsätta läsa nyheter, arga inlägg, chatta, delta med egna krönikor... ja göra allt man kan göra på en sida på nätet. 


Jag hoppas ni alla trogna läsare följer med mig dit!!! :)


Här är en intressant artikel du kan läsa färdig på www.framfart.se :


Att försämra rättigheten till assistansersättning går enligt Thomas Hammarberg emot FN:s konvention om rättigheter personer med funktionsnedsättning. Att ta ifrån människor assistansersättning genom att ändra en rättspraxis beskriver han som orättvist och djupt förnedrande. Thomas Hammarberg har en bakgrund som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006-2012, generalsekreterare i Amnesty International samt flera FN-uppdrag. I mars 2012 författade han för Europarådet de 15 rekommenderade stegen i The right of people with disabilities to live independently and be included in the community. I steg 8 talas det om rätten till personlig assistans:


the Commissioner for Human Rights calls on Council of Europe member states to: develop and implement a plan for services such as personal assistance, housing, support in finding a job, life planning, and support to family, which prevent isolation within the community, and which ensure that a person’s support needs do not compromise their full and equal participation and inclusion in society.” (Texten finns tyvärr ej översatt till svenska)

 

Läs resten här: http://framfart.se/index.php/component/k2/item/45-europaradet-sager-om-personlig-assistans

ANNONS
Av Stig Olsson - 26 oktober 2013 15:19

Nu släpper jag min blogg här och fortsätter skriva på en sida som heter


WWW.FRAMFART.SE 


Där kan du också fortsätta läsa nyheter, arga inlägg, chatta, delta med egna krönikor... ja göra allt man kan göra på en sida på nätet. 


Jag hoppas ni alla trogna läsare följer med mig dit!!! :)


Här är en artikel du kan läsa färdig på www.framfart.se :

 

Utrikesminister Carl Bildt förklarar UD:s bristande hantering av biståndet med att departementets tjänstemän de senaste åren fått så mycket mer pengar att pytsa ut att de helt enkelt inte har mäktat med. Det är en väsentlig ökning jämfört med för bara några år sedan, närmare 40 miljarder kronor, förklarar han i en intervju med SvD. Men stämmer detta?


Av regeringens senaste budgetproposition framgår att den så kallade biståndsramen för 2014 är 38,4 miljarder kronor. Själva biståndsbudgeten är dock 31,8 miljarder, en ökning med 800 miljoner kronor jämfört med året före. Sedan 2009 har biståndsramen svällt med 4,5 miljarder och budgeten med 3 miljarder.

 

Läs resten här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/cervenka-utrikesministerns-forklaring-vacker-en-del-fragetecken_8635788.svd

Av Stig Olsson - 25 oktober 2013 20:23

All offentlig makt i Sverige utgår från

 

folket och riksdagen är folkets främsta

 

företrädare


Av Stig Olsson - 23 oktober 2013 21:51

Så länge som Sveriges riksdagsledamöter beter sig som små snorvalpar som skiter i folket, kommer vi aldrig att få se staten följa ens sina egna lagar, än mindre internationella lagar. De måste ju tänka på sina mutpengar. ALLA är inblandade och högst kriminella. Hoppas de och deras barn råkar ut för samma skit som oss.

Tycker vi som inte tillåts existera!!!


Hej.

Jag heter Emmy Skarp, är 23 år och vill berätta min historia.

 

Jag behöver hjälp. Hela tiden. Från det att jag vaknar.

När jag var fyra år drabbades jag av en tumör på hjärnstammen och blev halvsidigt förlamad.

Jag har haft assistenthjälp sedan jag var fem år. Assistenterna har hjälpt mig att komma upp, på toa, klätt mig och hjälpt mig med maten.

Jag försöker ta mig upp från sängen själv men efteråt måste jag vila på sängkanten för att få tillbaka krafterna.  

Assistenterna har förenklat mitt liv som är svårt jämfört med jämnåriga kamrater.


Jag önskar att jag kunde gå ut på klubbar och vara bland folk, men ­assistenter jobbar dagtid så jag får lyssna på musik hemma. Jag brukar lyssna jättehögt i hörlurarna på Yohio och Anna Eriksson.

  

Sedan 1 september har mina föräldrar tvingats hjälpa mig, fast jag är vuxen. I går flängde pappa hem från ­jobbet på lunchen för att sätta på mig handskenan.


Haninge kommun har bestämt att jag inte ska få mer assistenthjälp - ­utan att förklara varför.

En arbetsterapeut var här och mätte tiden för hur mycket hjälp jag behöver, det var kommunen själv som beställt det.

Hon kom fram till lika mycket hjälp som jag alltid haft. Ändå bestämde två LSS-handläggare att helt ta bort assistenterna.

 

Kommunen påstår att det tar mig fem gånger en minut att gå på toa var dag. Men det tar mig ju tre ­minuter bara att rulla från mitt rum till badrummet.

Är handikappade maskiner? Har kommunens handläggare klockat sin egen toalett-tid? Och hur lång tid tar deras egen intimhygientid vid mens?


När man är 23 vill man inte att ens föräldrar hjälper en med hygienen.

Och visst, jag kan med färdtjänst klara mig själv till sjukgymnasten, men om jag behöver gå på toaletten måste jag hålla mig. Mina dagar är tråkiga och händelselösa. Jag förstår ­inte varför jag inte ska få göra samma saker som alla ­andra, träffa kompisar, gå på bio, restaurang eller handla kläder.

  

Jag är låst hemma, tills jag åker färdtjänst till Träffstugan, en ungdomsgård för funktionshindrade, Men där är maxåldern 25 så jag är orolig för framtiden, att bli sittande här och aldrig flytta till egen lägenhet.

Kommunen säger att jag har tackat nej till eget boende men det enda de erbjudit är ett gruppboende för förståndshandikappade sedan födseln.


De har också föreslagit daglig verksamhet med några som har Aspergers, men då skulle jag också för­lora assistansen.

Det är en jävla soppa alltihop, tycker jag. Jag blir frustrerad när jag försöker förstå hur de tänkt.

  

Så sent som i april i år tyckte de att jag hade behov av assistenthjälp 44 timmar i veckan - nu plötsligt behöver jag tydligen ingen hjälp alls!


Ingen av handläggarna har varit här, i min miljö. Och de pratar daltande med mig. Det känns helt enkelt taskigt.

Jag har drömmar och skulle vilja plugga till ekonomiassistent och skaffa ett jobb, men det ser inte ljust ut.


De kränker mig.

Jag har intyg från både läkare och arbetsterapeut som förklarat exakt vad jag behöver för hjälp. Men vad spelar det för roll när de inte bryr sig på kommunen?


Livet ska inte vara så här.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17699247.ab



Av Stig Olsson - 20 oktober 2013 23:23

En god väns desperation och kamp för kärleken till sitt barn. 

I tre år har jag kämpat för att inte gå till myndigheterna utan försökt nå fram med mail eller brev. 

Nu sätter jag ned foten. 
Klarar inget mer! 
Får ta smällen och risken nu! 
Statistiken för pappor i vårdnadstvist ser inte ljus ut och det skrämmer mig. Hon får ändå veta sanningen när hon blir stor! 
Önskar dock hon slapp veta sanningen då den kommer tära på hennes och mammans relation. 
För det kommer göra ont i henne när hon får veta att jag gjort allt möjligt för att nå fram och hitta en lösning men fick inte ens ett svar. 
Och nu senast i samband med att jag frågar om hon gett Angelina vaccin, blockerade hon mig istället. 
Oohh ändå har jag försökt skydda mamman från en framtida krock och sår i relationen mellan henne och dottern trots allt... Men aldrig mer! 
Hur fan kan man som mamma vilja hålla sitt barn borta från sin egen far? Såvida fadern inte är mördare, våldtäktsman eller våldsam mot kvinnor och barn möjligtvis. 
Men bara en egoist som tror att man ÄGER sitt barn kan tänka så. 
Men det här finns ingen grund för i hela universum. 

Jag ville bara dö till slut. 

Flyttade från Bollnäs på en dag efter att jag gick in i väggen för att kunna få stabilitet från familjen och stöd i Skåne där jag första halvåret levde med fem andra i en etta och sov i en soffa utan ekonomi, fick ingen hjälp av soc, och ordnade jobb för att överleva trots mitt dåliga mående som jag fick stänga igen på jobbet. Men saknaden växte och jag har flyttat tillbaka, ej färdig i att må bättre men jag är starkare än nånsin nu och min älskade lilla Ängel, din pappa finns här och snart kommer han till dig! Med eller utan stöd i ryggen från vuxna erfarna stöttepelare. Det är mycket tack vare er mina vänner som jag fått energin tillbaka att tro på mig själv igen. Trodde universum dömt ut mig och att jag inte var bra för henne. Min f.d fostermamma (sade upp kontakten med mig när jag flyttade upp igen för att jag tror på konspirationer och därmed måste vara psykiskt sjuk) sade efter förlossningen att jag inte skulle gå till rätten. För det skulle vara som misshandel mot barnet i en sån process. Rent psykiskt. Det har förföljt mig då hon är en respekterad feminist och stark kvinna i den här staden som fick mig att gilla och förstå feminismen och tog på allvar det hon sade om att ej gå till rätten, men har alltid känts fel. Intalade mig att jag måste vara dålig för min dotter och högre ting vill hålla mig ifrån henne. Det måste vara så, varför skulle en mor annars vilja hålla sitt barn så hårt ifrån dess far? Men jag vaknar nu! Och jävlar vad det kokar i mig. Hornen växer sig milslånga. Nu är kampen igång och jag kommer dö för det här till varje pris känner jag. Utan min dotter hade jag inte ens länge levt idag. Det är också därför jag ALDRIG hur dåligt jag än mått tröstat mig med tyngre saker hur lockande det än må varit när jag levde i fattigdom, hemlöshet och misär, då jag ju flyttade ifrån min tvåa, fullmöblerad och lämnade mitt heltidsjobb på en och samma dag för att inte ta mitt liv. Mamman och dottern hade jag ju bildat min framtid för, mitt liv. Helt plötsligt hade jag förlorat allt. Så tro mig, att vara fattig är inte när man saknar pengar ,att vara fattig är när du blir av med de du älskar och känner dig maktlös. När jag kom upp hit igen fick jag veta att jag flyttade härifrån för att jag hade ett knarkmissbruk...??? Gud vad jag älskar rykten och vad det är härligt med små samhällen som sprider dynga fortare än en bonde i traktorn. Jag är cannabisliberal, det har jag sagt länge. Undrar om det är det jag fått sota för att jag ens yppat? Det är farligt att vara ärlig har jag märkt.

Jag ska ha min upprättelse och kommer till varje pris nu att jobba för att få den hur mycket än piskor och lögner viner i mitt ansikte. Jag vill vara hel, känna livet i själen, på riktigt. Då kan resten av världen få gardera sig till en mobb och gå emot en. Men jag vet min sanning i hjärtat och jag vet att jag bara vill få vara med min dotter och kan inte förstå varför hennes mor vill begränsa det. Jag har aldrig gjort något för att få förtjäna det anser jag mer och mer idag. Men det är svårt att lyfta upp sig själv. Men jag har ju rätt! Och hon har rätten till sin far. Alltså mig! 

Om ett par veckor blir det familjerätten till att börja med. Jag hoppas inte någon tar ställning mot mamman över huvud taget. Men jag hoppas folk vill se att vår dotter ska vara med både henne och mig och att det inte finns något att ifrågasätta. Förutom min ekonomi och boendesituation just nu som jag i över tre års tid försökt få hjälp med av soc med. Tack vare goda vänners stöd och godhet och en egen styrka i att ordna jobb har det löst sig tills nu. 


ANGELINA! PAPPA ÄLSKAR DIG! Även om jag är fattig och inte kan ge dig allt jag velat och vill ge dig. För du förtjänar allt i hela världen "älskade lilla ängel". Men för din skull och inför vittnen lovar jag att mitt liv ska handla om att kämpa för att du ska få ett så bra liv och framtid som möjligt! Utan dig vore jag inte något och finge ej något att kämpa för! 


Och tro mig ni som läser och kanske tar mammans sida. Jag har inte gjort detta för att jävlas eller skada, utan för att få känna, få bli något, och accepteras och byta ut det rykte som verkar skapats om mig. Däremot finns det mycket, väldigt mycket jag kan berätta. Men så som hon hånat mig på nätet och dissat mig, så kommer jag aldrig göra mot henne. För trots allt. Det är min dotters mor och för min dotters skull kommer jag aldrig försöka skada mammans anseende och rykte. Varken genom sanning eller lögn. Men tro mig, jag kommer stå på mig till varje pris hädanefter i kampen för att få rätten jag redan har till min dotter.

Av Stig Olsson - 18 oktober 2013 17:54

Det är alltid lika intressant att se hur skitpolitiker försöker ljuga och slingra sig ut ur den ena lögnen efter den andra... Försäkringskassan gnuggar händerna av förtjusning och gör vad de kan för att sparka bort så många som möjligt av oss som har Personlig Assistans LSS... För FK tycker det r viktigt att få visa hur duktiga dom är, precis som om dom tror att vi ännu är kvar i Hitler-tider!?!?  


Läs det välskrivna inlägget nedan från en medbloggare som har koll på allt inom assistansen och FKs kriminella beteende:


Huruvida hjälpbehoven uppfyllt kriterierna för de s.k grundläggande behoven är central om man ska få statlig assistansersättning eller ej. Når man enligt Försäkringskassan  inte upp till över 20 timmar/vecka i grundläggande behov beviljas ingen statlig assistansersättning. Då får man söka assistans hos sin hemkommun istället.  De grundläggande behoven är följande:
 
·       Hjälp med av och påklädning
·       Personlig hygien
·       Matlagning/Intag av mat
·       Kommunikation
·       Ingående kunskap om personen med funktionsnedsättning och personlig assistans.
 
Termen grundläggande behov har funnits nästan lika länge som assistansreformen, närmare bestämt 1996. Efter en dom i Regeringsrätten år 2009 har emellertid Försäkringskassan höjt  kriterierna kraftigt för vad som ska räknas som grundläggande behov inom ovan nämnda kategorier. Detta är den viktigaste orsaken till att många förlorat sin assistans och ännu fler fått antalet beviljade timmar kraftigt reducerade. Några exempel på hur Försäkringskassan ser på de grundläggande behoven:
 
·       Vid av och påklädning, duschning mm räknas det grundläggande behovet bara om det är "integritetsnära". En bisarr konsekvens blir t.ex att hjälp med att tvätta håret inte räknas som ett grundläggande behov.
·       I samband med toalettbesök räknas endast den tid som går till förflyttning till och från toalettstolen, ta på och av nödvändiga kläder  samt integritetsnära hjälpinsatser när "de naturliga behoven" är avklarade som ett grundläggande behov. Tiden man sitter på toalettstolen räknas (otroligt men dessvärre sant) alltså inte in.
·       I intag av måltider räknas det grundläggande behovet endast om brukaren inte kan föra maten till munnen själv, d v s behöver matas.
·       Hjälp med att ta på ytterkläder räknas inte som ett grundläggande behov.

Det är alltså dessa riktlinjer som Försäkringskassans handläggare följer vid omprövningar eller nyansökningar. Då detta område är mycket stort och det finns mycket att reflektera kring och verkligen ifrågasätta kommer jag att återkomma till det fler gånger i bloggen.
 
Socialstyrelsen förslår att man bör införa någonting som kallas "allmänna råd" för att höja kompetensnivån på assistenterna och ställa högre krav på kunskap om LSS och hur funktionshinderomsorgen såg ut innan LSS och assistansreformen trädde i kraft. Förslaget har redan mött motstånd i brukarerörelsen då många anser att assistenterna inte behöver ingående kunskap om LSS för att göra ett bra jobb som personliga assistenter. Och det är bara att instämma. Grundläggande kunskap kan vara bra att ha tycker jag men det kan man få på de assistansutbildningar som assistansanordnare håller i, formell dokumenterad kunskap om LSS är helt överflödigt.
 
Själv sätter jag också ett stort frågetecken vad Socialstyrelsen menar med följande formulering:
 
"Personliga assistenter undantas om den assistansberättigade har ett avgörande inflytande på och väljer vem som ska vara hans eller hennes personliga assistent. Då behöver assistenterna inte ha formell utbildning utan ska ha kunskaper i grundläggande värden, regelverk och förhållningssätt/ bedömningsförmåga vilket definieras i de allmänna råden".
 
Det låter på Socialstyrelsen som att det bara är i bland som brukaren har ett avgörande inflytande på vilka som anställs. Tanken med den personliga assistansen är ju att brukarna alltid ska ha ett avgörande inflytande på vem/vilka man anställer som personliga assistenter, eller vill Socialstyrelsen inskränka vår rätt att själv välja vem man vill anställa?

  
http://thomasjuneborg.blogspot.se/2013/10/de-grundlaggande-behoven-och-forslag.html

Av Stig Olsson - 17 oktober 2013 11:40


Jag bara måste lägga ut detta underbart skrivna blogginlägg från en olycksbroder till mig... Klart det handlar om kampen mot den mest djävulska uppfinning staten skapat... nämligen Försäkringskassan... 


Ett brev dimper ner. Logotypen lyser med sin misstro. Fan! Det är dags nu! Mitt hjärta börjar plötsligt banka hårt och extra fort. Blodtrycket skjuter i höjden. Farligt mycket, eller? ÅNGEST! Tryck i bröstet och min assistent springer för att hämta Nitromex, en av fem mediciner jag fick efter hjärtinfarkten för drygt tre år sedan. Jag måste lägga mig för jag orkar inte med trumsolot i bröstet, eller ångesten. Jag tar en Stesolid mot ångesten. Allt detta för att jag har fått brev från försäkringskassan! (Brevet kom den 7 oktober och meddelade att mötet är torsdag den 17 oktober.)

 

fkassan


I morgon väntar ångestfyllt möte där framtidens vara eller icke vara står på spel. Ett möte med förklädd myndighetsperson och falsk välvilja. Ett möte där varje ord och mening skall vägas, varje ansiktsuttryck och ögonkontakt måste tänkas igenom mycket noga, för att besökande myndighet inte ska kunna läsa in eller tolka mina ord på fel sätt. På ett sätt som de vill. Det är ett tag sedan LASS lagens innehåll och intentioner följdes av dess skapare.

Rädslan över att morgondagens möte ska leda till ett liv i ännu större utanförskap eller till andra hemska konsekvenser såsom att inte komma upp på morgonen, att inte kunna äta eller gå på toaletten när jag vill, att inte kunna plocka upp det jag tappar eller byta kläder när jag spiller, med mera, är en hemsk upplevelse. Resultatet efter mötet i morgon kan leda till att min funktionsnedsättning komma att förvärras i upplevelse. Men också fysiskt. I verkligheten.

”I drömmarna ser jag hur försäkringskassans handläggare, klädd som en engelsk domare sittandes högt ovanför alla, slå ordförandeklubban i bordet och vråla ut över alla samtidigt som han pekar mot mig, Vi dömer dig till total ödeläggelse! Sedan vaknar jag och inser att drömmen inte bara var en dröm.”

Men varför ta ut något i förskott? Varför vara så negativ? Gaska upp dig! Det kan ju gå bra, eller? Men va fan! Det är just det som är problemet. Att inte veta om lagen ska gälla mig denna gång eller inte. Min sjukdom och smärta och rörlighet är sämre. Med andra ord mitt funktionshinder är större liksom mitt behov av personlig assistans - Men det gott folk är ingen garanti för att få utökade timmar eller att ens få behålla assistansen!

 

Problemet med en lagstiftning vars innehåll kan förändras när som helst genom godtyckliga tolkningar och beroende på hur dessa handläggare mår för dagen eller hur deras personkemi går ihop med den sökande, ger en rättsosäkerhet och en lag med oroliga assistansanvändare som känner ångest inför kontakter med försäkringskassan.

 

Jag har suttit och våndats framför datorn hela dagen för att svara på frågeformuläret som följde med brevet. Jag ska också skriva ihop något där jag berättar hur mitt assistansbehov ser ut så jag är förberedd inför mötet i morgon. Men det är galet svårt. De ska veta hur många timmar och minuter varje liten sak tar. Hur lång tid tar det att gå på toaletten? Hur länge skiter jag? Hur lång tid tar det att kissa? Att tvätta och torka sig i häcken? Att klia sig i häcken? Att peta öronen? Att borsta tänderna? Att kamma sig? Att trimma skägget och klippa naglarna? Att äta och laga mat? De vill att jag ska bena upp varje liten sak i små jävla beståndsdelar och klocka varje del. Hur sjukt är inte det?

Jag har ett stort jävla funktionshinder och reumatism sedan barndomen vilket betyder att jag är kroniker och att jag blir sämre för varje år. Tror de att jag ska bli frisk och lura dem på assistans, eller?

Med tanke på att jag har haft ett assistansbehov på sexton till sjutton timmar per dag sedan 1994 samt att jag i flera år även har haft sovande jour eftersom jag blir stel i kroppen och fastnar och behöver hjälp med att vända mig plus att jag periodvis har svår ångest på nätterna, plus att jag ibland behöver hjälp med annat som att gå på muggen så borde man slippa dessa två års bedömningar. Det borde räcka med ett hembesök och OM handläggare misstänker att någon har mer assistans än vad behovet kräver – då skulle de kunna göra en ny bedömning.  

 

Även om jag inte än har målat fan på väggen är det inte mycket som talar för ett positiv möte eller resultat. Jag känner flera, som känner ännu flera och tillsammans är vi många som har blivit av med många timmar eller rätten till personlig assistans där staten är huvudman. Min oro och ångest bottnar inte i fantasier. Men självklart hoppas jag att det kommer gå bra. Vem vet, min handläggare kanske tycker om mig och därför anser att jag har rätt till att få mina behov tillgodosedda?


Den som lever får se.


http://bjornthoren.se/blogg/2013/10/forsakringskassan-angest/

Presentation

Omröstning

Till dig som läser min blogg. Är du man eller kvinna?
 Man
 Kvinna
 Annat

Fråga mig

574 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Stigs Gästbok

MP3

Följ bloggen

Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Blogkeen
Följ Jag KAN, TÖRS och VILL!!! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se